Marimekko bor hos mig

(Foto: Anna Evenius)

Tänk vad man kan bli påverkad. När jag började skriva i denna blogg för drygt ett år sedan, var prydnadsföremål inget för mig. Helst skulle det bara finnas det allra nödvändigaste här hemma. Så pryl efter pryl städades bort. Jag tittade på minimalistiska inredningsbilder och njöt med ögonen. Det blir lättare att andas med rena, vita färger och luftiga rum, tyckte jag.
Nu när jag ser mig omkring i vårt hem, inser jag att jag aldrig kommer att bli minimalist, för här finns alla möjliga stilar, förhoppningsvis är det en personlig stil. Jag målar galna mönster på väggarna och blandar ärvda möbler med nya. Och ju fler inredningsbloggar jag läst desto mer har jag influerats och formats till att älska vackra ting. Som denna fantastiskt vackra skål designad av Marimekko. Strax före jul gjorde jag ett klipp när jag såg den hos Scen för bara 149 kronor. Jag hade dessutom en rabattkupong på 100 kronor, så den blev min för endast 49! :-)

***

Simmar upp till ytan

Under en filt har jag alltså legat denna vecka. En stund innan jag gått till mitt halvtidsjobb. En stund när jag kommit hem. Slumrat. Sovit. Flytt.

Igår gick jag nästan under av svärta. Av överdriven hopplöshet.

Idag gick jag åt fel håll på ICA. Till allas förtret. Var tvungen att börja vid godishyllan. Och sluta vid bearnaisessåsen i mjölkdisken.

Men det är fredag och kulmen av pms borde vara nådd. Allt väl. Ska se Let´s dance ikväll. I soffan under en filt. Tillsammans med en skål godis.

***

Tag åtminstone av plasten!

Vilken natt! Taket nästan lyfte. Nej, det handlar inte om sex. ;-)

Jag pratar om stormen. I stort sett hela natten låg jag beredd att ta båda barnen och kasta oss åt sidan när den stora och mycket långa granen utanför vårt sovrum skulle braka in genom fönstret. Jag gillar inte storm. Mår fysiskt dåligt av det. Mina tentakler (ja, jag har såna) var kolossalt känsliga.

Jag somnade väl till slut. Och försov mig givetvis. Eftersom strömavbrottet stängde av klockradion. Så efter en något turbulent natt och morgon känner jag mig lite mör. Och det för mig osökt in på vad jag egentligen ville fråga (för mör antar jag att man blir):

Vad gör dessa två träningsdvdfilmer på vardagsrumsbordet framför teven?

Och varför är de fortfarande inplastade efter flera veckor?

Vill de säga nåt till mig?

Jag önskar ibland att jag hade en personlig tränare. Malin, har du tid? Jag är lite avis på henne som verkar ha kommit in i tränandet.


***

Alldeles bedårande

(Foto: Anna Evenius)

Denna lilla tös charmade oss totalt på nyårsafton. Endast elva månader poserade hon vant för kameran och såg verkligen ut att trivas. Det ska tilläggas att det inte var särskilt lätt att i befintligt dagenefterljus och med lite skakiga händer, fånga skärpan på denna söta tjej. Men jag ska få en ny chans, har de trevliga föräldrarna lovat mig. Yes! :-)

***

Äntligen!

Min man är bra på att rimma. Fann detta hastigt nerskrivna rim nu när jag går omkring och plockar och rustar ner julen och tycker nog att jag borde visa upp hans talang. Det var ett rim som fick mig att skrika rakt ut av glädje, för visst förstod jag. Gör ni?

Som en liten ledtråd, kan jag ju påminna om mitt inlägg jag skrev under mars månad 2006.



***

Halt!

Jag hade gärna börjat detta år med en rivstart här på bloggen, men jag är sjuk. Ligger ner i soffan och kurerar mig. Jag dras inte bara med ont i huvudet och halsen, utan även med hälta!

Det var häromdagen som jag i godan ro stod och samtalade med en hundägare, medan våra hundar roade sig runt omkring oss. Plötsligt fälls jag åt sidan och skriker högt. Jag hade inte sett hur Ester i full karriär tumlat med all sin kraft emot mig. Smällen sker alltså från sidan av knät, så att benen liksom viks i en mycket konstig vinkel. En vinkel man alltså inte är särskilt van vid.

Trodde först att nu är det kört. Att mina börjatränaplaner gått i stöpet. Att kryckor måste användas. Men jag reste mig upp och kunde i allafall halta hemåt.

Och nu känns det liiite bättre när jag går. Så jag antar att det inte är något allvarligt. Men bara så ni vet. Jag är här och läser emellanåt hos er, men är rätt dålig med att kommentera.

But I´ll be back.

***

Gott slut!

Så var det dags. Att byta år.

Tjugohundrasju. Munnen måste formas till en pussmun när man uttalar det nya året.

Tjuguhundraschuuuuuu...uu...

Jag tyckte bra om tjugohundrasex.

Vintern var vit och fin, men mycket segdragen. Sommaren var gudomligt varm och skön. Trädgården kryllade av barn. Färg- och mönsterutmaningar antogs, projekt studio sattes igång. Spökvandring med familjen i Gamla Stan och lovely semestervecka i Dalarna. Jag fotade fantastiska hus och åt kräftor på lyxiga Ingarö. Det målades galna mönster på väggarna och visitkort utformades. Vi åkte till Thassos i september. Apelsiner, och åter apelsiner, bakades i ugn. Jag fick plåta ett reportage i Cosas och förförde min man på hotell. Jag släppte in ett gäng människor via bloggen, in i vårt hus. Vågade visa bilder på hur jag bor. Julkortsutmaning antogs.

Jag har varit kreativ detta år. Man är nästan lite rädd att nästa år inte ska bli lika bra.

Ikväll äter vi nyårssupé här hemma med goda vänner. Nu vill jag bara önska alla mina nya vänner som jag fått äran att lära känna här på bloggen,

Ett Riktigt Gott Nytt År!

Vi ses nästa år!

Lyssna, speja, trippa fram på tårna...

*viskar* Är det någon här? Nähej.... Det är klart. Det är juletider och vi njuter av en fröjdefull jul och umgås med nära och kära. Jag tassar bara in lite tillfälligt för att slänga upp ett par bilder på hur julaftonsmorgon såg ut här när barnen vaknade.

Själv började jag min morgon med att avlägsna en väldigt stor sork som Wilda dagen till ära släpat in och börjat tugga på. *urk* Trodde hon inte att hon skulle få några julklappar, eller vad?

Idag är det iallafall juldagen. Dagen då jag njuter som bäst. En långpromenad med Ester väntar, och senare ska det sittas i fåtölj framför brasan och ätas en laxmacka. I bakgrunden hörs ljudet av barnen som leker med de alldeles för dyra julklapparna... ;-)

(Foto: Anna Evenius)

***

Granen står så grön och grann...

Jag, i försiktig ton till lillebror: Du, vad tycker du om att i år klä granen i endast vitt och guld?

Lillebror: Vaaa? Nä, aldrig!!! Det skall vara som det alltid varit.

Jag, med låtsad sårad min: Okej, jag förstår. Du får såklart som du vill.

Lillebror, diplomatiskt: Men mamma, om vi först testar med vitt och guld och ser hur det det ser ut, så kan vi sedan hänga upp resten om det inte blir bra?

Jag förstår ju att det här med temagranar kanske inte är något för småbarnsfamiljer, utan det får väl bli när de är stora och flyttat hemifrån.

Så nu är allt uppe i granen (förutom vissa förskräckliga ;-) kreationer som jag gömt undan och som de ändå inte kommer sakna). Vissa saker är nya, vissa är gamla och ärvda från min mormor, som t ex ängeln och den lilla tomten på bilderna.

Det är i allafall jul om några få dagar och vi tänker verkligen försöka njuta och bara vara, innan det är dags att ta tag i problemen i klassen nästa termin. Och då ska vi kämpa för att styra upp läget.

***

Vad är det som händer?

Jag känner att jag måste få ur mig lite av det jag känner denna morgon. Igår blev vi kallade till ett extrainsatt föräldramöte i skolan. Angående att en av killarna i vår sons klass (årskurs 2) slutar pga att han har mobbats. Detta kommer som en chock för de flesta föräldrarna och vi kan inte för vårt liv förstå, att det är den som mobbas som flyttar, och de som mobbar är kvar. I våra barns klass. Vem eller vilka blir nästa mobboffer?

Det var ett mycket upprört och tårfyllt möte vi hade igår med rektorn och alla undrar ju såklart vad som egentligen görs i sådana här fall. Och varför det fick gå så här långt. Och varför vi inte fick reda på att ett antimobbningsteam jobbar med klassen.

Skakad kommer jag hem igår, rätt sent. Går in till lillebrors rum och kramar om honom. Han är vaken och ur honom bubblar två för mig helt nya händelser som ägt rum för ett tag sedan. Det rör sig om hot såsom detta:

"Om du säger något tar jag med mig en fällkniv och sticker den i ryggen på dig"

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

En annan gång då lillebror förklarat att "om du slår mig så är jag inte din vän". Varpå killen i fråga trycker upp lillebror mot fönstret med armen på hans hals, och säger "Jag är visst din bästa vän".

????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????

Snacka om snedvriden syn. Detta kommer från en som absolut inte har en susning om hur man är en vän. Från en som inte har några gränser. Det skrämmer mig. Och gör mig så rasande.

Så. Nu har jag fått ösa ur mig lite.

***

Ett julkort till dig... och dig... och er allihop!

Lantliv i stan utmanade oss för ett litet tag sedan att lägga ut ett egenhändigt gjort julkort. Apelsinskivor i ugn har ju flera av oss pysslat med denna höst och hade det inte varit för bloggen hade jag aldrig kommit på något dylikt. Två omgångar har jag dessutom hunnit med, och jag måste säga att den senaste blev den bästa, då apelsinerna var av den lite blodigare sorten.

Så här får ni en hälsning från mig, en önskan att ni får en riktigt fröjdefull jul.

***

Hemma hos... oss!

Det finns mycket i vårt hem som vi skulle vilja byta ut, såsom golv, tak, trappan, badrum... ja, och några saker till. Men sådant tar som bekant både tid och pengar i anspråk, så vi får helt enkelt anamma uttrycken; i sinom tid eller allt tar sin lilla tid eller vänta bara, tills jag blir rik (ett alldeles eget påhittat uttryck ;-)...

Men fram till dess målar jag väggar (om ni tittar noga, så är inte väggarna färdigmålade i vitt ännu) och försöker hålla undan hundhår och annat jox som tenderar att varje dag ligga och skräpa.

Nu har jag äntligen fått tag i en matta och gardiner till vardagsrummet och därför vågar jag mig nu på att ge er lite mer på bilderna, på begäran från några av mina kära bloggvänner. Det var på Åhléns jag fyndade dessa så nödvändiga detaljer och det var även där som plånboken tömdes på olika sorters dekorationer, såsom det fina tyghjärtat med ängeln på, samt en lång kvist med glaspärlor på, att lägga över bordet.

Välkommen in, bordet är dukat! ;-)

(Foto: Anna Evenius)

***

Hemma hos...oss! Del 2

Många ljus, gärna blockljus i alla dess former, sprider som bekant ett varmt och stämningsfullt sken. Här har Ester en egen fåtölj för sig själv (för vem vill sitta där bland allt hundhår?) och katten sin korg. Det finns ingen teve* i detta rum, utan tanken är att man ska kunna sitta (ligga) i den otroligt sköna soffan från MIO, lyssna på det sprakande ljudet från elden i kaminen eller umgås runt det ärvda ekbordet. Det där bordet fungerar även som pojkarnas läxbord faktiskt. Så ofta är det fyllt av engelskaglosor eller mattekluringar och ser allmänt rörigt ut. Men det är okej tycker jag. Visst trivs jag som fisken i vattnet när det är städat och fint, men jag har verkligen insett att det faktiskt måste synas att det bor och lever någon/några i huset.

*Fast jag har ordnat en fri yta på väggen, C. Ser du den? *blink*

(Foto: Anna Evenius)

***

Just for the record...

...så bakades lussebullarna igår. Observera: före Lucia. Det är absolut ett hallelujamoment.

***

En solskensSaga

Jag är trött och lite sliten efter en mycket trevlig kväll igår, tillsammans med min man och ett par av våra vänner. Skulle dock behöva sova ett par dygn nu, känns det som. Snacka om att man inte pallar lika mycket som förr.

Vill i allafall passa på, och skynda mig innan dygnet är över, att få gratulera en ofantligt charmerande bloggvän. Hennes blogg är som en vitamininjektion och man kan lätt komma på sig själv att sitta och fånle när man är där och hälsar på.

Så här har Du mitt varmaste grattis, Saga!

Hoppas din dag har varit alldeles underbar!

***

Och på lördag förför jag min man

Nämen, vad är det jag säger? Jag menade förstås, att på lördag ordnar vi barn- och hundvakt och beger oss in till stan för lite julshopping, strosa hand i hand, middag på någon restaurang, prata, skratta, umgås. För att senare på kvällen, dra oss tillbaka till vårat hotellrum.




Sedan förför jag min man.


(Foto: Anna)


***

Första advent!

Ja, det var kanske inte så svårt att gissa. Klart det är dekoration på stearinljus. Fyra rejäla blockljus och några fylliga klickar akrylfärg. Enkelt, och passar ypperligt mot den mörkbruna fondväggen med guldmönster.

Idag är det ett brilliant fotoljus ute, så det gäller att passa på att plåta. Kransen som hänger på ytterdörren, nästan lyser i det vackra ljuset. Den bleka morgonsolen gav mig tillfälle att även fota adventsljusstaken i köket, tillsammans med kakfatet, kaffeburken från Marimekko och givetvis Blossas läckra flaska.

Första ljuset är tänt och idag ska vi tydligen baka ett pepparkakshus *bävar fortfarande*.

(Foto: Anna)

Edit: Jag var tvungen att byta ut en av bilderna i efterhand, då det störde mig enormt att det såg ut som ett av ljusen inte stod rakt.

***

Vad är det här?

Någon som kan gissa? Svaret avslöjas imorgon. Förresten planerar maken att göra ett pepparkakshus. Jag bävar. Har förstått att det kan vara något tålamodskrävande. Nu ska jag titta på julkalendern. Ha en trevlig lördagkväll!

(Foto: Anna)

Tillägg: Tack, alla snälla söta, för alla otroligt fina kommentarer under förra inlägget. De värmer ska ni veta.

***

En kasse från Cosas!

Nu äntligen får jag berätta om hur lycklig jag är som fick detta fotouppdrag från Anneli och Cosas. I morse när magasinet kom ut, var jag galet uppspelt. Att få se sina bilder i ett ursnyggt reportage (vilket proffs du är, Anneli!) tillsammans med Sara, Saga och Anna, för att inte nämna redaktören själv, är helt outstanding. Detta var så kul och så givande, att jag blivit än mer säker på att min inriktning inom foto kommer att vara hus och hem, miljö och atmosfär.

Men det är bäst att jag snart fixar en snyggare hemsida för mina bilder. Nu använder jag mig av Fotosidan.se och deras tjänster. Enkelt och bra, med svart bakgrund *gillar*, men nu känner jag mig triggad att göra en egen design för bildvisning. Men tills dess får http://anna.evenius.se/ duga.

Imorgon åker jag till Gunilla med en gåva, som tack för lånet av hennes hus. Vilket badrum!

Och TACK, återigen, Anneli som lät mig få chansen!

Trevlig helg, alla!

(Foto: Anna. Layout magasinet: Cosas)

***

Ljusterapi

*Plingplong*

"Ja, det är bara jag igen. Ska bara kolla lite vad ni har" Säger jag, för kanske 82:a gången denna höst som jag stiger in i traktens lampaffär. Personalen hälsar artigt, men stirrar som förundrat på mig, viskar och pekar sinsemellan. "Där är hon igen, hon som är här jämt".

Jag trivs nämligen så bra här inne. I det sköna skenet av allehanda glittrande lampor, stjärnor, slingor. Humöret höjs, blicken blir piggare. Plånboken blir...tunnare......hm.

"Den vill jag ha. Och den."

Personalen gnuggar sina händer och knappar in summan på sin apparat, drar mitt Visakort och jag får skriva mitt namn.

Jag tittar mig omkring igen och ser andra saker jag vill ha... "Vi stänger nu" Säger butiksbiträdet.

"OK. Vi ses imorgon igen då? Hej då!"

Ute är det blött och mörkt. Ett riktigt mördarväder. Men inne fullständigt glittrar det.

(Foto: Anna)

***

Guldpengar och trött fe

Så var det dags igen. Den åttonde tanden är lagd i ett glas.

Lillebror har knappt somnat än (väldigt svårsövd ung man det där).

Och jag vill bara gå och lägga mig.

Önskar nu innerligt att det faktiskt fanns en tandfe.

*måstekommaihågmåstekommaihågmåstekommaihåg*

***

Fru Tvärtemot

När ni andra (eller i alla fall många av er) bloggar om julstämning, går jag mot strömmen och drömmer mig bort till sommaren för en stund. Vår veranda ska ju förhoppningsvis stå färdig då och jag har en vision om hur tunna, skira tyglängder hänger längs sidorna, fångas av vinden och skapar en romantisk atmosfär. Tänk att skapa en skön viloplats med mjuka kuddar och filtar under en sådan här från Inreda.com?

Kanske beror mitt o-juliga inlägg på att det är hur grått och trist som helst ute. En enda stor lerpöl. Men vänta bara tills det kommer lite snö. Då kanske det händer saker här...

(Foto: Inreda.com)

***

Busy! :-)

Blogghänvisning: Personen ni söker, är på tjänsteärende. Återkommer klockan 15.10.
Om Ni vill lämna ett meddelande, press comments. Or press 9 om Ni vill bli kopplad till assistenten.


Ni har tryckt på nian. Nian är tyvärr ur funktion. Var god försök senare.

Personen Ni söker föredrar meddelande under comments.

Pip

***

(Tavlan är ett verk av Isa, och hänger snart i en studio nära dig)

Svagheter

Jag erkänner. Jag har en svaghet. Det är att jag alltid kör fel. Det spelar ingen roll hur mycket jag förbereder mig och kollar kartor och vägbeskrivningar, frågar folk i min närhet som vänligt ritar och berättar. Eller om jag har en person i luren som guidar mig.

Jag. Kör. Alltid. Fel.

Det har hänt att jag inte hittat hem till min mamma, trots att jag är uppvuxen där. Vad är det för fel på mig? Det kan inte bara ha att göra med att jag är blond. Eller?

Det har inte alltid varit så här. I unga år (kring de härliga 20) var jag stolt över att kunna varenda bakgata kring Östermalm och Söder, eftersom jag som fotoassistent var illa tvungen att leta mig fram och ibland dubbelparkera hos kunder till fotograferna jag jobbade hos. Hu.

Nej, det måste bero på att jag inte längre är ute och far lika mycket. Och att jag spänner mig otroligt mycket innan avfärd. Tänk om jag istället kunde slappna av? Eller önska mig en GPS i bilen. Vad rätt jag skulle hitta.

Men jag kom fram till slut. Till Anneli, vår flitiga myra! Och ohoy, vad det var trevligt! Visste ju redan hur rar hon är, vår Anneli, men att se henne i hennes fantastiska hus var outstanding! Vi pratade plåtning bl a och jag kan ju säga att hennes hus skulle jag verkligen vilja fota.

Vilken charm!

Tack för kaffet, raring.

(Bilder från Eniro)

***

Men det är ju lysande!

Jag blev eld och lågor när jag såg artikeln i Vi i villa där de visade hur man gör en lysande tavla. Genast såg jag framför mig, en låååång, smal anslagstavla över bänkskivan i studion! Med något passande tyg och med lysdioder som formar något mönster.

Detta måste testas!

(Foto: Vi i villa)

***

Finsk design

Ramlade in på Möbelvärlden.se och fick se några coola lampor. Den första lampan heter Octo. Designen är gjord av den finske inredningsarkitekten Seppo Koho. Den andra som ser ut som om den tar ett danssteg ;-) heter Anna´s. För er som har funkisstil hemma?

(Privat collage med bilder från Möbelvärlden.se)

***

Check!

Bilden blir klarare, dimman lättar, pusselbitarna börjar falla på plats.

En mental lista har jag ju haft och har, över vad som måste ordnas, dock med en viss oklarhet (;-) om i vilken ordning det ska verkställas.

Men visitkort känns som en bra start, och ett bra verktyg att använda sig av i min marknadsföringsplan. Nu är de här, de små raringarna. Med mitt namn på. Stort. :-)

Vsst är det himla skönt att ha en lista ur vilken man kan bocka av det som är gjort?

Formge och beställa visitkort. CHECK!

(Foto: Anna)

***

Premiär!

Ja, jag får väl ta tillfället i akt här och gratulera Anneli, till öppnandet idag, av hennes fina nätbutik Cosas!

Jag fick igår kväll äran att ta del av innehållet och provsurfa runt i den vackra butiken och läsa i magasinet och det må jag säga, vilket jobb! Det ser helt fantastiskt fint ut! Ett starkt ha-begär har växt till sig hos mig.

Läste ni om tvålarna från Montepulciano i Italien? Vilken skribent Du är Anneli! Sådant imponerar på mig.

(Foto: Cosas)

***

Ren av plåt

Jag undrar just hur mycket Anneli har att göra just nu, med tanke på att The Grand Opening utav nätshoppen Cosas sker på måndag!

Spännande som bara den och jag har förstås redan spanat in något som jag gärna skulle vilja ha som dekoration i jul. Visst är han fin, renen?

(Foto: Cosas)

***

Förkylningstider

http://video.google.com/videoplay?docid=8922875251875301807

:-)

***

Organisk fredag (mönsterveckan)

Som finalbild i mönsterveckan vill jag visa den vackra stjärnan jag köpte på Village häromdagen. Föll pladask för de fina, snirkliga (och organiska!) sömmarna. Jag sätter bara upp vita, gärna stora stjärnor i fönstren i juletid. Har ett stort behov av ljus under denna mörka årstid och undviker därför exempelvis röda,
lila eller gröna ljuslyktor/stjärnor, hur vackra de än må vara. Nej, vita måste de vara. För seratoninhaltens skull. ;-)

Tack Nilla, för initiativet. Det var hur kul som helst!

Med detta önskar jag Er en ljuvlig helg!

(Foto: Anna)

***

Blommig torsdag (mönsterveckan)

Ha! Nu trodde ni säkert att jag inför torsdagens blommiga tema, skulle tjata om mina snirkliga guldblommor (som för övrigt målats med en mörkare guldfärg nu och framträder något mindre) på väggen i vardagsrummet, men icke sa nicke, tydligen, för här är det ett fat från EM som har förevigats.

Nu ska jag kika vad ni andra har frossat i för blommönster.

***

Prickig onsdag (mönsterveckan)

Mina bidrag till den prickiga onsdagen enligt mönsterveckan får bli dels ett utsnitt från kudden (född på Serholt och uppvuxen på Village innan jag adopterade den) som pryder den vita krypuppsoffan. Och dels från den nu snart gravt uttjatade väggmålningen i hallen. Prickigt, inte sant? ;-)
Programmerare som jag inte är, gjorde jag SÅ GOTT JAG KUNDE för att trixa till väggbilden, så att ni som är trötta på färgkaskaden kan välja och se den svartvita varianten istället. Ser ni vad jag menar? För musen över bilden! Må ni ha överseende om bilderna inte synkar med varandra *knäböjer och sänker huvudet i en ödmjuk bedjan*(har morrat och testat om och om igen för att det ska bli bra, men det blir det inte! Eller? )

Nu orkar jag inte mer, så håll till godo med mina prickar. :-)

***

Edit: Men åååh... nu hamnade ju alla mina länkar och annat jox längst ner till höger!!! Jag ska inte syssla med sådana här avancerade saker.

Edit2: YES! DET FUNKAR! *SJUNGER* JAG ÄR EN PROOOGRAMAMAMEEERARE.... (?) NÄ, MEN LITE I ALLAFALL... TRALALALA...

Rutig tisdag (mönsterveckan)

Dagens självklara rutiga val för tisdagen i mönsterveckan är givetvis våra lakan från Häs... *host*... Åhléns.

Dessa har jag just klivit upp från och kommer längta till hela dagen.

Solen skiner idag. Ha en särdeles underbar dag allihop!

***

Randig måndag (mönsterveckan)

Här är mitt bidrag till Tankebubblors initiativ till "mönstervecka". Bilden föreställer ett av mina galna väggmåleriprojekt. Detta är vad som möter mig i hallen när jag kommer innanför dörren. Uppiggande värre ;-).

Häng med Du också på mönsterveckan! Tisdagen blir prickig. EDIT! Nej, jag menar RUTIG! EDIT! *puh* Tur att jag upptäckte mitt misstag!

***

En studie i smaklöshet

...men kul hade vi!

Och nu är det över!

Tjoho!

*river med bestämdhet ner spindelväven från Norm69*

Nog nu.

Imorgon tänder jag ett ljus för min pappa.

***

Spökfest på slottet

Jag vet, jag vet... Medan ni andra förmodligen har lämnat ämnet Halloween så är jag mitt i det. Har i stort sett haft detta spektakel going on, hela veckan, eftersom storebror förra lördagen skräcksminkades och gick på fest och i tisdags karvade jag ur en pumpa inför lillebrors fest här hemma på lördag! *pust*

Så trots en mängd snö som fallit och bildat ett vackert julkort av huset och trädgården, måste jag nu dekorera med allehanda smaklösa attiraljer här hemma ;-)...

Det hänger numera spindelväv över min Norm69-lampa *snyft* och pumpliknande pappersbollar över fönsterlamporna...

Svart tyg ska svepas över matsalsbordet och skrämmande lekar ska anordnas innan de åttaåriga monstren bankar på slottsdörren på lördag.

Mohahahaha...

***

Skvatt galen

...känner jag mig, men samtidigt himla modig som ställer mig och målar på den dramatiskt mörkbruna väggen i vardagsrummet. Men jag har gjort det förr och känslan jag hade då, var en ren njutning. Kanske för att det är lite förbjudet?

Inspirerad av tapeterna som jag pratade om i förra inlägget (ja, man ser väl vissa likheter? Hehe...) tog jag fram en smal pensel och doppade den i en klick med en ljus metallisk hobbyfärg, och satte igång. Skulle egentligen bara testa färgen på ett litet ställe, men jag kunde inte stoppa mig. Det är så kul!

Jag är inte färdig än, utan har ett gäng blommor att kladda dit samt att jag tycker att färgen blev något för framträdande. Ska bege mig till färgaffären (mitt andra hem) imorgon för att förhoppningsvis köpa mig en mörkare guldfärg.

Blev ni avskräckta nu, ni som tänkt måla guld på väggen? *fniss*

***

Vita väggar med dramatisk fond

Jag håller ju på med vardagsrummet parallellt med arbetsrummet/studion, vilket kan tyckas väldigt osmart, eftersom det då ser väldigt stökigt ut i fler rum samtidigt. Men som sagt, jag gillar ju projekt och inte när det står stilla på hemmafronten.

Det jag gör nu, är att måla väggarna vita, förut var de i en ljus, gråblåaktig ton som jag är så less på. Har alltid tyckt om färg på väggarna, så när trenden var åt det minimalistiska och vita, var våra väggar enligt mitt tycke, målade i spännande färger ;-). Och nu, nu verkar det slå över från det vita till allehanda färger igen. Vad gör då Anna? Jo, hon drar mot beige och vitt och andas djupa, befriande andetag.

Jag kanske har mognat. Kanske känner jag att jag kan leva med vitt och cappuccino under en lång period innan jag måste måla om igen.

Men nu till saken jag ville prata om. Jag är ju en vän av fondväggar. Vi har en medaljongtapet bakom sängen och i vardagsrummet målade jag för två år sedan (tror jag) en vägg i kulören Porter, en mörkt brun, mustig färg. Min första tanke var att denna också skulle målas över och bli vit. Men jag har kommit på andra tankar. Säkert lite påverkad av den stil som råder nu, barock och dramatiskt svart... Och säkert påverkad av Sara, som även hon håller på att inreda sitt vardagsrum i bruna toner. Alltså målar jag tre väggar vita och behåller den dramatiska fondväggen och kanske, kanske...snirklar jag dit något mönster i guld...*svälj* Vet inte om jag vågar än. Å andra sidan, om det blir galet, kan jag ju alltid tapetsera över med någon av de fina tapeterna hon visar.

(Foto: Anna. Med på bild är även vår kära Fideli som försvann från oss i april)

***