Oskyldig?

Lustigt hur min valp verkligen kan ha en min som säger "VA? Vem har gjort det där?" när det ligger en bajshög på golvet.

Och hur hon kastar sig fram med ett "MIN-MIN-MIN-MIN-MIN-MIN, DEN ÄR MIN, JAG TAR DEN" när man tappar en bit mat på golvet.

Vilken drivkraft!

*impad*

Nu ska jag vara allvarlig en stund.

Jag ser det runt omkring mig, jag ser det hos mig.
Vad som är viktigt mellan 30 och 40 år.

Hus och hem-hysteri, statusjakt och ett rasande tempo. Du vill ha det perfekta jobbet. Du vill att ditt hem helst ska platsa i Sköna Hem.

Du får dåligt samvete för att barnen måste vara på dagis/fritids för länge på dagarna, eftersom du måste jobba heltid för att kunna tjäna ihop till en resa eller en 42 tums TV.

Allt medan barnen ska ha så många aktiviteter och så mycket stimulans som möjligt (hemska tanke om de bara skulle sitta hemma efter skolan...)

Och så inser du att lönen inte räcker till, så därför ökar du på lånet igen och igen och igen... Det är ju så billigt att låna...Samtidigt vet du innerst inne, att skrällen kommer att komma. Att du har lånat för mycket.

Vi hinner inte umgås med varandra, som vi egentligen tycker är viktigast.

Det är fan inte roligt att vara 30+!

Ytligt kanske. Men inte på djupet. Det där lugnet som man trots allt strävar efter, får vi en glimt av små korta stunder, eller kanske aldrig, för du måste iväg för att titta på ett nytt köksbord, för om det inte blir utbytt, kan du inte bjuda hem dina vänner på middag.

När jag skriver ner detta inser jag att det kanske inte är så tokigt att jobba halvtid på ett okreativt jobb, att komma hem mitt på eftermiddagen till sitt hus (jag har ett hus!!!), som visserligen har ett fult köksbord, men det går att sitta 6 personer runt.

Det är inte så tokigt att jag kan hämta barnen på bra tider, för att gå hem och ta hand om tvätt (jag har en tvättmaskin!!!) och packa jympaväskor. Att barnen just nu inte har några aktiviteter förutom på lördagar då 9-åringen spelar piano. De vill vara hemma. Och bara vara.

Vad menar jag då med mitt inlägg. Jo, jag är trött på att alltid försöka hänga med i vad som "gäller". Att tycka att det måste vara så jävla SNYGGT hemma innan jag kan bjuda hem vänner.

Jag tror att 50-åringar är lyckligast. Förut sa jag alltid vid 40, då blir allt bra. Men nu har jag alltså förlängt tiden. Kanske att det börjar bli nice vid 47.

Det är sant, jag tror verkligen det. Tänk, när du är 50, då är barnen rätt så stora och självgående. Du tjänar antagligen mer än hyfsat med pengar, du har äntligen landat i dina inredningsdrömmar, du kan sticka till stan och gå på bio eller teater, utan att pussla med barnvakter. Du väljer kanske att gå en kurs i flugfiske eller salsadans, bara för det är det DU vill.

Du är lugn och trygg, klär dig elegant och sensuellt, med en egen stil.

Fast. Om man börjar inse redan nu vid 36, vad som EGENTLIGEN är viktigt, kanske allt detta slår in tidigare...?

*blundar och försöker inse*

Blond och uttråkad

Varför kan alla andra men inte jag?

Är ingen hejare på html, utan har väl mer inriktat mig på själva bildskapandet och den estetiska utformningen när jag får sådana jobb.

Visst har jag försökt lära mig och visst har det varit en kick att klara av att koda i en hemsida. Men alltför sällan får jag tillfälle att friska upp det jag lärt mig, och jag kan erkänna att jag ännu inte fastnat i html-träsket. Inte är väl det så kul?

Den biten får C vara duktig på.

Men han är ju inte hemma och kan visa mig. Därför får min blogg se så här tråkig ut ett tag till. Jag vet inte ens hur man sätter in en bild på mig själv under "about me" *skäms över min okunnighet*.

Skulle faktiskt också vilja ha en bildvisningsfunktion någonstans, men hur fasiken gör man??

Det kan inte ha att göra med att jag är blond och blåögd, eller?

Vägrar tro det.

Jag är uttråkad. Märks det? Det är inte längre särskilt skönt att vara hemma och sjuk. Duntäckena får vara ifred för jag har fått min dos. Nu börjar det krypa i mig av tristess. Det är ju därför som jag sitter här och verkligen skulle vilja kunna förändra min bloggsida. *morr...*

Önskar ibland att jag hade en PK*.

Så kunde jag bara sitta och säga "å den här bilden ska in där... å den där bilden ska tonas in bakom den däringa rubriken"

Samtidigt vill jag påpeka, jag vill fortfarande ha en enkel och ren sida, där texten är det huvudsakliga. Inte en massa plotter runt omkring som stör.

*personlig kodare

//Anna

Hög mysfaktor

Men vad ruggigt det är ute! Värsta halloweenstämningen med mörker, regn och blåst. Och vad mysigt det är inne! Har hängt upp stora glasbubblor med värmeljus i fönstren.

Var tvungen att gå en extra sväng till soptunnan, iklädd regnjacka och stövlar (jag alltså, inte soptunnan) bara för att uppleva synen av ett varmt och inbjudande hem. Kikade in i mitt eget hus. I smyg. Inte ens lilla E fick följa med.

Killarna sitter och gör läxorna efter en kulinarisk middag med köttbullar och spaghetti.

C skulle visst gå en vända på stan för att inhandla lite kläder till sig själv.

Ska bädda ner mig i soffan, tända några fler ljus och äta glass. Är ju sjuk. Då får man det...

Visst är det Desperate Housewives ikväll?

Ensam hemma

Eh... Where is my family?

Eftersom jag inte haft någon bil idag, skulle C hämta barnen hos deras kompisar.

Fast nu är klockan 19.50.

Det räcker med lugn och ro nu. Ni kan komma hem så jag får börja packa jympaväskor igen! Hallå!

Det är helt tyst här hemma.

*här rycks dörren upp. C och 7-åringen stövlar in, lilla E smiter ut, en apotekspåse med medicalmente slängs i min famn, innan C åker för att hämta 9-åringen*

*andas ut*

Ensam skönt men tillsammans bäst...

Duntäckedag

Jag är förkyld och hemma från jobbet.

Inget bra att bli sjuk nu. Skall ju till Hasseludden på lördag och samma dag fast på kvällen, ska vi ju på bada-i-utomhustunne-fest! (Snacka om att jag kommer se ut som ett russin efter den dagen, förresten).

Men jag gör mitt bästa för att kurera mig. Receptet för att tillfriskna snabbt är att sova mycket. Och det har jag ägnat mig åt idag. Jag och ena katten har legat under duntäcket och sussat. Hur skönt som helst.

Blir hemma imorgon också. Dumt att gå för tidigt till jobbet. Duntäcke, here I come!

Tänkte för övrigt att jag skulle vilja fixa till min bloggdesign till något snyggare. Tråkigt att använda en mall som jag gör nu. Men jag ville komma igång med mitt bloggande så fort som möjligt. Då fick denna duga.

Hoppas C har tid att hjälpa mig med kodningen ikväll...

Fick blommor av honom igår. Efter att vi skrikit åt varandra (!). Det händer nästan aldrig i vårt förhållande. Vi är vanligtvis jättemesiga och bråkar typ aldrig. En del säger att det är nyttigt att bråka. Men vi har hållit ihop i 16 år, så jag tycker nog att man klarar sig bra ändå, utan att slänga glas i väggen.

Men fan, vad skönt det var med en urladdning:)

Tänker inte tala om vad det var vi bråkade om... Eller så gör jag det någon annan gång...*försöker vara hemlighetsfull och väcka nyfikenhet*

När jag blir stor

Dialog på väg hem från skolan:

7-åringen: Mamma, jag ska inte bli polis längre när jag blir stor.

Jag: Nähä, vad ska du bli istället då?

7-åringen: Jag ska bli kofångare... eller brandkår.

Vi brukar se till att alltid skriva ner obegripliga och roliga saker som barnen säger. C brukar även spara mina oftast jättekonstiga kommentarer. Saker som ingen någonsin har sagt tidigare, brukar han säga.

Ordspråk, till exempel. Har sällan sagt ett ordspråk helt korrekt. Skulle verkligen hemskt gärna vilja. Gillar ju när andra kläcker ur sig kloka och passande ordspråk.

Den som gräver en grop åt andra får gå över ån efter vatten.

Om man kastar sten i glashus, får man bädda sin egen säng!

Gråt ej över spilld läsk.


Ska nog undvika att verka intellektuell och beläst.

Om att leva farligt

Jag och lilla E gick rakt ut i skogen igår. Helt ljuvligt var det. Satte mig på en mossbeklädd sten och såg på när E lekte.

Sedan kom jag på att det är älgjakt och att jag hade en älg-brun jacka på mig.

Skyndade hemåt.

Nästa gång ska jag ha nånting rosa på mig.

Monsters Inc

Min 9-årige son köpte en fasansfull Halloween-mask idag. Riktigt ryslig. Men vilken dag går man ut och skrämmer slag på grannarna egentligen? Vet att det är den 31:a oktober, men det är ju en måndag? I Sverige är det ju lite luddigt vad som gäller egentligen. Man har ju skiljt (stavas det så?) på Allhelgonahelgen och Halloween. Vilket är bra. Men är det ok att mina monsterkillar går ut och knackar dörr på lördagen innan? Eller kanske rent av på söndagen??

Soft stund

Ganska soft stund jag har den här tiden på dygnet. Hunden är rastad, barnen i skolan, mannen skjutsad till tåget. Nu är det bara jag, min kopp kaffe och min dator (?) Hm... hur kan en datorstund vara så åtråvärd? Skulle ju kunna göra helt andra saker... eller... Näe.

Tänker bara sitta här och läsa några sköna bloggar, surpla kaffe och skriva några egna ord.

Jobbar som sagt inte med det jag önskar jobba med. Men just nu är det faktiskt rätt så nice att börja kl.10.00, åka hem på lunchen för att rasta lilla E, åka tillbaka och jobba i 2 1/2 timme till. Känns som om man faktiskt har ett liv jämte mitt okreativa jobb.

Synd bara att jag inte alltid ser till att njuta av det. Rusar mest omkring och packar jympaväskor känns det som.

Skall bli ändring på det!

Oj, måste kila!

Morgonens insikt, nytt ordspråk

Stelfruset hundbajs är rena fröjden att plocka upp.

Vänta till morgondagen med det du kunde gjort idag.

Trött men nöjd... för idag

Idag när jag satte mig ner en stund, mitt i det-stora-klädkammar-rensandet, började jag fundera över en sak.

Jag undrar om folk som byggt nytt hus och verkligen har allt färdigt, snyggt och funktionellt... om de verkligen njuter av det? Jag hoppas det. Och jag kan vara så avundsjuk på det. För det känns som om jag bara ägnar mitt liv åt att rensa ut och slänga bort saker, innan jag kan börja leva liksom. Som om jag går och väntar på att få tid att njuta. Så sorgligt!

"Vänta bara, tills jag har satt upp snygga lister i taket, då...då...

och vänta bara tills golvet i arbetsrummet är slipat och målat, då...kan jag roa mig"

Men det är verkligen på det viset, att så fort något är bortstädat, sänks min puls, och jag kan andas lugnt. Kanske är det inte i detta prylsamhälle jag ska leva i, utan kanske istället i en liten stuga på en skärgårdsö? Med två rum. Ett kök där min familj får plats runt bordet (och kanske några gäster) och ett rum för vila och sällskapspel. För att få harmoni i själen, skall jag inte ha någon gräsmatta att klippa, utan allt får växa fritt. Det skall finnas en brygga, som vi kan dyka från, ner i det salta vattnet.

*gäsp* Jag är så trött. Och så nöjd över att jag och C har rensat idag. Vinden har fyllts av saker som förut stod i mitt "dressingroom", och säckar med kläder skall förpassas till tippen.

Snart kan jag börja leva.

Godnatt!

Dags att börja träna?

Hade ju laddat i flera dagar inför shoppandet i lördags. Åkte till Täby C och började med det stora behovet - ett par nya jeans. Tog väl med mig fyra par in i provhytten och var beredd på att alla skulle kännas som korvskinn. Olika sorter men med samma storlek, 28/32 (fattar inte att det aldrig finns typ 30 i längd!).

Alla satt väl som korvskinn, fast ett par hade det utseendet som jag gillar. Det var då jag kom på det! PLING! Jag kanske behöver ett par i storlek 29! Och mycket riktigt, de passade otroligt mycket bättre.

Snacka om att man är hemmablind. Jag tror att jag fortfarande är lika smal som förra året när jag skaffade mina nu snart ihopfallande 28:or.
Saken är väl den, att min vikt går upp och ner. Blir rätt så smal inför sommaren för att inför vintern lägga på mig några värmande kilon. Rätt så vanligt kanske?

Fast nu får jag skärpa till mig. Vi har just blivit bjudna på fest, och det ska badas i en sån där utomhustunna! Bikinin skall alltså på igen! Ve och fasa.

Har två veckor på mig att röra lite extra på mig. Man blir inte precis smalare av att sitta här och blogga...

Fredagar

Jag äääälskar fredagar... Men Gu´va konstigt ordet fredag ser ut nu när jag skrivit det tre gånger...! Vet att jag har fler såna ord som bara ser hur fula ut som helst när man ser dem skrivna. Typ "staket". Visst ser det dumt ut? Or, is it just me?

Brukar se till att det är någorlunda städat hemma inför fredagen. Så att det bara är att planera och handla middagsmys och sedan slå sig ner i korgstolen i köket med en Sköna Hem eller Metro Hus & Hem...

Idag är det inte ett dugg städat!!!

Klädkammaren har dessutom kräkts, så innehållet (som består av gamla kläder) ligger utspritt över sovrumsgolvet. Sexigt. Inbjudande. Verkligen.

Bäst att sätta fart! *sveper en Redbull*

Imorgon har jag avsatt tid till att åka och handla nya jeans. Wish me luck!
Utsätter mig alltså för det jobbiga att gå i affärer. Har ju som jag skrivit tidigare, väääldigt svårt att välja. Dock är ju jeans som de är, och enklast är ju att välja bort de om inte sitter bra. Helt enkelt. Eller?

Förmodligen kommer det att sluta med att jag kommer hem med ett par nya kuddar istället.

Mina jag

Det finns två sidor av Anna.

En ser ut så här:

Längtar efter mer pengar

Strävar efter ett jobb där jag både får utlopp för min skaparlust (jo, den finns faktiskt nånstans i mig) och ger mig hög lön

Vill ha en vältränad kropp och massor av snygga och ärtiga kläder

Drömmer om att ha ett hem i Sköna Hem-stil med massor av designklassiker och konst på väggarna

Vill inreda badrummen exklusivt och smakfullt

Önskar mig hett en riktig säng på ben, med vackra sänglinnen! (Våra madrasser ligger direkt på golvet)

En bil till måste vi ha!

Ett hus i Italien finns på önskelistan

Vill resa minst två gånger om året

Den andra ser ut så här:

Jag är otroligt tacksam över:

att våra barn är friska och välartade

huset som vi bor i

att vi har två badrum, och
en säng med sköna duntäcken

att vi har en bil

Jag njuter av naturen och skogen runt omkring oss och av hunden som
tar mig dit

Tycker att jag ser rätt snygg ut, fast jag inte går på gym...

Fattar att man inte behöver dyra prylar för att vara lycklig

Vet att det som räknas är att min familj och mina vänner har det bra

Vill att vårt hem ska vara funktionellt och gärna snyggt och personligt inrett. Blir glad över en ny lampa eller när det är städat helt enkelt

Mår så himla bra när jag får hålla på med bilder

Trivs på konstmuséer tillsammans med min kloka syster


C, om du läser det här... Jag vill nog ändå ha en 42 tums väggTV...

Lyx

A: Tror det får bli Siemens.

C: Vaddå?

A: Ja, till våra vitvaror.

C: Varför det då?

A: För de har nämligen en fläkt med TV i! Gud, vad ballt, då kan ju jag lyssna på musik och bli inspirerad av matprogrammen medan jag är i köket!

C: Nääe... Vad onödigt! Menar du att barnen ska få kolla på TV när de äter frukost??

A: Nej, men det skulle vara sååå lyxigt! Åh, kan vi inte ha nåt lyxigt? Snälla? Vad jag saknar musik i köket...

C: Skaffa en radio då!

A: Okej.

Klädkammarspöket

Idag började jag tidigt att peppa mig till att röja i den fördömda klädkammaren. Bad dessutom kollegan att skriva en stor lapp till mig om det. Hon skrev: Dagens uppgift: Rensa i klädkammaren kl. 15.30!!!

Men alltid tycks det vara nåt som på ett underligt vis kommer emellan. Den här gången ett veterinärbesök. Lilla E har fått ögoninfektion (och där rök 600 pix).

Så klockan hann bli 15.30 och mer därtill. Visst, jag handlade svarta sopsäckar till mitt städprojekt, men väl hemma blev det en massa andra saker som jag tog i tu med.

Suck.

Det går alltså inte ens att gå in i klädkammaren. Det ska man kunna.

Tänk om det kunde bli ett sånt där Dressingroom...*drömmer*

Nåväl. Ikväll är det Lost. Det måste man ju se...?

Lilla E

Blogg-block

Är det vanligt med blogg-blockering? Tror det var nåt sådant jag råkade ut för efter endast fyra inlägg.

Jag har en del som jag så småningom måste ta upp i min blogg, som t ex hus-och-hem-hysterin som råder bland oss som är 30+. Samt min alldeles egen vill-ha-ordning-och-funktion-men-det-tycks-aldrig-bli-som-jag-vill-stress. Måste bara ligga raklång på golvet och samla ihop mina tankar om detta, innan det ska bloggas om det. Sån är jag. Tyvärr.

************************************************************************

Jag har börjat bli rödblommig om kinderna. Från blek och grådaskig, till rosig! Det kan ha att göra med införskaffandet av lilla E (valpen). Jag får mer än dubbel dos av syre mot tidigare. Jag njuter verkligen av denna fantastiska brittsommar nu i oktober. Jag står på tomten, omgiven av färg. Löven singlar ner runt omkring mig och min valp.

Snart blir det kallt. Riktigt kallt. Det får mig att skriva en lapp om att köpa nya vinterkängor. Vägrar frysa. Ska ordna bra och varma kläder, så att jag och lilla E kan promenera på knarrig, snötäckt skogsväg.

Tills dess ska jag lapa sol och plantera vårlökar.

Samtidigt hör jag, långt där uppifrån sovrummet, klädkammarspöket som viskar: Kom igen då...vågar du inte komma och rensa ut allt bråte? Va? Är du rädd? Tänk om du får en massa fria ytor att ordna dina saker på? Det vore väl hemskt?

Ruskar på mig och går ut på altanen.

Oktobermorgon

Torsdag morgon. Har i vanlig ordning tagit mig ur mitt sköna duntäcke kl 06.30 för att släppa ut vår kissnödiga lilla goldenvalp. Iklädd endast morgonrock, placerar jag fötterna i mina limegula gummistövlar och går ut på altanen. Höstkylan biter genast tag i mina kinder och jag tar några uppfriskande andetag. Valpen gör det hon ska och kommer lydigt in. Det tackar vi för...

Nu måste jag gå och väcka mina barn. C får sova vidare. Han är ledig den här veckan. Skönt.

Sätter på lite musik.

Får se vad denna dag har att bjuda på.

Vitaminbrist?

Det finns bättre dagar än denna. Det vet jag. Tur är väl det. Det är bara att acceptera att allt ibland bara känns helt övermäktigt. När kroppen liksom värker av att man har överbelastat sig själv.

Jag har en man. En väldigt bra man, som jag älskar. Snygg, snäll, rolig och en *fantastisk* massör(min egen)! Fast han är även en hårt arbetande man. C (som han heter) är dessutom en mycket hjälpsam och tillmötesgående person, som har svårt att säga nej till folk. Detta ligger honom faktiskt i fatet, då hans mål är att vara hemma så mycket som möjligt med sin familj.

Det är ju en omöjlig ekvation när andra människor drar och sliter i honom. Folk han faktiskt har lovat att hjälpa.

Själv har jag tagit marktjänsten. Vilket inte är konstigt iofs, då jag är hemma mest av oss båda. Detta innebär (som om alla inte redan visste det?) handla, tvätta, diska, städa, läxläsning, packa jympaväskor, klottra almanackan full av aktiviteter som skolan skickat hem på lappar, packa matsäckar, frukt till fruktstunden...

Och det jobbigaste: vara den som alltid tjatar på barnen att de ska borsta tänderna och gå och lägga sig.

Sedan kommer pappa hem och barnen jublar och kastar sig i hans famn. Han är ju den roliga av oss. Fast han är ju inte hemma så mycket förstås.

Idag när jag klagade över ryggont och en enorm trötthet, frågade han om jag hade vitaminbrist...

Kan någon välja åt mig?

Jahopp, då var man igång! Kul! Jag har inte skrivit dagbok sedan i tonåren.
Det jag vill skriva om, är alla plötsliga tankar man får, som man inte vet var de kommer ifrån... Sedan har jag funderingar över alla val jag har när det gäller ALLT typ... Dessa många val gör att jag i mångt och mycket blir helt blockerad.

Det tar till exempel jättelång tid för mig att:

* Handla kläder (det finns för många affärer)

* Välja vilken kanal på TV jag ska se på

* Välja vad jag ska bli när jag blir stor...

Fatta hur vi höll på när vi skulle välja namn på vår hundvalp! Långa listor blev det. Borde bara finnas tre att välja på. Typ Fido, Karo och Douglas. OKEJ, det borde kanske finnas fler än tre...

Och fatta hur lång tid det tog för mig att få ihop en rubrik på min blogsida!
Hur svårt kan det vara?

FRUSTRERANDE! Jag blir galen!

Trevar mig fram...

...i min allra första blog!

Fortsättning följer...