Trött men nöjd... för idag

Idag när jag satte mig ner en stund, mitt i det-stora-klädkammar-rensandet, började jag fundera över en sak.

Jag undrar om folk som byggt nytt hus och verkligen har allt färdigt, snyggt och funktionellt... om de verkligen njuter av det? Jag hoppas det. Och jag kan vara så avundsjuk på det. För det känns som om jag bara ägnar mitt liv åt att rensa ut och slänga bort saker, innan jag kan börja leva liksom. Som om jag går och väntar på att få tid att njuta. Så sorgligt!

"Vänta bara, tills jag har satt upp snygga lister i taket, då...då...

och vänta bara tills golvet i arbetsrummet är slipat och målat, då...kan jag roa mig"

Men det är verkligen på det viset, att så fort något är bortstädat, sänks min puls, och jag kan andas lugnt. Kanske är det inte i detta prylsamhälle jag ska leva i, utan kanske istället i en liten stuga på en skärgårdsö? Med två rum. Ett kök där min familj får plats runt bordet (och kanske några gäster) och ett rum för vila och sällskapspel. För att få harmoni i själen, skall jag inte ha någon gräsmatta att klippa, utan allt får växa fritt. Det skall finnas en brygga, som vi kan dyka från, ner i det salta vattnet.

*gäsp* Jag är så trött. Och så nöjd över att jag och C har rensat idag. Vinden har fyllts av saker som förut stod i mitt "dressingroom", och säckar med kläder skall förpassas till tippen.

Snart kan jag börja leva.

Godnatt!