19 december 2006

Vad är det som händer?

Jag känner att jag måste få ur mig lite av det jag känner denna morgon. Igår blev vi kallade till ett extrainsatt föräldramöte i skolan. Angående att en av killarna i vår sons klass (årskurs 2) slutar pga att han har mobbats. Detta kommer som en chock för de flesta föräldrarna och vi kan inte för vårt liv förstå, att det är den som mobbas som flyttar, och de som mobbar är kvar. I våra barns klass. Vem eller vilka blir nästa mobboffer?

Det var ett mycket upprört och tårfyllt möte vi hade igår med rektorn och alla undrar ju såklart vad som egentligen görs i sådana här fall. Och varför det fick gå så här långt. Och varför vi inte fick reda på att ett antimobbningsteam jobbar med klassen.

Skakad kommer jag hem igår, rätt sent. Går in till lillebrors rum och kramar om honom. Han är vaken och ur honom bubblar två för mig helt nya händelser som ägt rum för ett tag sedan. Det rör sig om hot såsom detta:

"Om du säger något tar jag med mig en fällkniv och sticker den i ryggen på dig"

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

En annan gång då lillebror förklarat att "om du slår mig så är jag inte din vän". Varpå killen i fråga trycker upp lillebror mot fönstret med armen på hans hals, och säger "Jag är visst din bästa vän".

????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????

Snacka om snedvriden syn. Detta kommer från en som absolut inte har en susning om hur man är en vän. Från en som inte har några gränser. Det skrämmer mig. Och gör mig så rasande.

Så. Nu har jag fått ösa ur mig lite.

***

17 kommentarer:

saravillfara sa...

Vad i hela friden har ni för slags personal på er skola???
Har inte dom ett ansvar att informera er om sådana här saker? Och då menar jag förstås tidigare än vad som skedde nu?
Jag förstår att du är uppfylld av det som har hänt, och orolig och ledsen/arg. Vilken förälder skulle inte vara det, barnen är ju vårt allt!
Jag hoppas verkligen att det blir förändring till det bättre i klassen, så här kan ni ju inte ha det!!
Styrkekramar!!!

mams sa...

Åh Anna, om du går in på min blogg och läser några inlägg ner så har jag skrivit lite om vad som händer i min sons klass (han går ju i ettan), typ samma som i din sons klass. Jag har tänkt skriva ett nytt inlägg om en sak som hände igår, men just nu har jag inte tid, så gå in där ikväll eller i morgon och läs om det.

Stå på er, lägg näsan i blött, "hota" om tidningsrubriker, visa att ni står på era barns sida.
Krama sonen!
/Mams

Vicke sa...

Håller med Sara att skolan bör väl informera er föräldrar mycket tidigare om vad som sker. Inte förrän det gått så här långt...
Men tyvärr så vet jag av egen erfarenhet att det är precis så har det går till på många skolor. Även oxå att det nästan alltid är den mobbade som måste flytta på sig. Önskar givetvis att det skulle fungera på ett helt annat sätt. För om vi föräldrar inte får nödvändig info hem hur ska vi kunna prata om det med våra barn hemma.
Blir så arg när jag läser det och skolans sätt att hantera det. Hoppas verkligen att de gör allt de kan för att sätta stopp för den här killen!!!
Förstår verkligen hur du känner det . Hoppas att ni visar den mobbade killens familj den sympati som de så väl behöver nu!

Anonym sa...

Blir mörkrädd!!!

Anna sa...

Sara: Det ska gömmas bakom tystnadsplikten och lösas helst inom fjorton dagar (!)Tycker att man som förälder har rätt att få reda på när nåt sån´t här pågår. Men tydligen är det inte så man gör, utan det är endast de drabbade som man talar med. Man blir så arg.

Mams: Jag tänkte på dig och att du skrivit om din son. Ska in och läsa där igen. Ja, vi måste stå på oss och få igenom förändringar i klassen, de är alldeles för många och med för många olika behov som inte tillgodoses. Skulle kunna räkna dem till 3-4 st som är behov av resurs. I samma klass!

Vicke: Ja, det har gått på tok för långt detta. Vilket misslyckande.

Och det är inte bara en utan två killar som mobbar. Just nu önskar jag mig innerligt att de tar tag i föräldrarna till dessa, och får de att inse att de måste få hjälp innan de är helt förstörda. Professionell hjälp menar jag. Inte bara bannor från rektorn.

Och innan de har skrämt slag på en hel skola med sina hotelser och slag.

Anonymous: Visst blir man!

Vildangel sa...

Herregud vad skrämmande! Vad händer med ett sådant barn som vuxen? Och vad gör föräldrarna som inte tar tag i barnets beteende? Oj jag blev riktigt upprörd av att läsa ditt inlägg.
//V

Anna sa...

Vildangel: Ja, usch... Man nästan ser framför sig hur det kommer gå för detta barn. Så sorgligt när man ser ett sånt här destruktivt beteende redan som åttaåring.

Camilla sa...

Varför har ni föräldrar inte fått reda på det här tidigare..?!! Ju tidigare föräldrarna blir uppmärksammade på saken desto bättre. Föräldrarna till de som mobbar kanske inte har en aning om vad osm försigår när dom är på jobbet och barnen i skolan.. Detta måste ju uppmärksammas DIREKT!! Ofta är det ju så att de som blir mobbade inte heller vågar berätta ngt hemma om saken för att de är rädda för att saken ska läcka ut i skolan sen och då visar man sej svag.. Om lärarna informerar kommer ingen i kläm på samma sätt. Ucsh jag blir verkligen förbannad på all mobbning som finns där ute och på alla ögon som ser, men "inte ser"... Man blir rädd!

Sara sa...

Varje skola ska ha en lika behandlingsplan (inte anti-mobbing plan numera)och i den står det hur läraren eller annan personal på skolan ska agera om man upptäcker ett mobbingfall. Jag kan tänka mig att åtgärdsgången är ungefär densamma i de flesta. Läraren ska i första hand bara agera mot de inblandade. På era kommentarer förstår jag att ni undrar över det här, men det finns ju en tanke kring det här. I många fall kan det hela lösas om man tar upp det med bara det inblandade. Nu låter ju det här fallet väldigt grovt och då räcker det ju absolut inte utan man måste ju vidta vidare åtgärder. Som förälder måste man ju självklart få information om det som händer i klassen och som berör eleverna. Berör det bara två eller tre elever så förstår jag inte varför alla andra föräldrar ska få reda på det. Men i det här fallet tycker jag självklart att ni skulle ha fått reda på det tidigare!
(oj vad långt det här blev, men i egenskap av lärare kände jag att jag måste ge en glimt av skolans synvinkel).

Anna sa...

Camilla: Jag tycker åtminstone att de skulle gått ut med någon slags information att det inte funkar som det ska, ute på rasterna (för det är där det sker oftast). Så att vi föräldrar får upp ögonen och får möjlighet att prata om rätt och fel inför våra barn.

Sara: Jag har läst likabehandlingsplanen. Och det är fina ord på ett papper. Men frågan är hur ofta ett riktigt mobbningsfall löses upp efteråt. Vet du? Små konflikter kan säkert lösas på 14 dagar som det står i planen, men när mobbarna är barn som vuxit upp i bråkiga hemmiljöer och som inte känner till några gränser whatsoever, inte hjälper det med förmaningar och samtal bara. Det tror inte jag. Det krävs mer resurser än så för dessa barn.Resurser som det inte finns några pengar till.

Ja, i det här fallet, där det gått så lång tid (sen i våras), och där det är fler barn som är rädda, borde vi fått reda på det tidigare. Tack för ditt svar från skolans synvinkel.

Anneli sa...

Fy fan (pardon my french) vad dåligt av skolan! Varför bjuder man inte in personal och föräldrar till en diskussion redan från början?!
Jag blir så himla upprörd!
Har inte "din" kommun även tidigare figurerat i såna här sammanhang?
Med gäng som sprider skräck i skolor och bland barn och ungdomar? Stå på er och kräv att att det blir förändring!
Om inte skolan tar era krav på allvar gå vidare!
Kram Anneli

Sara sa...

Nej är läget så allvarligt att det handlar om massa trassliga hemmiljöer och sånt så krävs det ju absolut mycket mer! Och pengar och resurser...som inte finns...suck! Dessutom så är det ju helt fel att flytta på den mobbade. I ert fall verkar ju mobbingen heller inte bara beröra en person utan väldigt många till. Att en då flyttar kommer ju inte leda till att den som mobbar slutar. Han kan ju istället fortsätta (om det vill sig illa). Jag tycker ni ska prata med rektorn på skolan. Er lärare har säkert gjort allt enligt "reglerna", nu är det upp till rektorn att visa hur de går vidare. Lycka till och stå på er!

saga sa...

Men vad är det för skola din son går på?? *ilsket röd i ansiktet*
Klart man vill veta, man är ju förälder och man lämnar ju över sina barn i förtroende till lärare och skolans personal...
Jag hoppas verkligen att det löser sig för alla, att bråkstaken/arna får sig en läxa och slutar upp med elakheterna.
Varma kramar till dig, till din son och... ja till hela klassen. Skickar dock inga kramar till fröknarna, till dem skickar jag ris!!

Lantliv sa...

Men fy fan rent ut sagt!! Ska det gå till så här?! När jag gick i skolan på sent 70- och tidigt 80-tal så plockades de mobbande killarna på vår skola raskt ut ur sina klasser och fick gå i en egen klass med extra stöd. Det HJÄLPTE faktiskt! En termin för de här killarna fick fason på dem...

Varför kan man inte prova en sån lösning idag? För ska man tro alla tidningsrubriker är det ju alltid den som är utsatt som måste flytta på sig...:(

Jag är mörkrädd, arg och ledsen!

Sara sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Sara sa...

Till LantlivsAnna: tyvärr verkar inte dagens skolpolitiker att det är värt att satsa pengar på sånt här. Det skrivs massor i tidningar om hur dålig skolan är och mobbare hit och dit. Och ja, det är ett stort problem. Ett ännu större problem är att de allra flesta lärare sliter sina hår och gör allt de kan. (De är är inte bara lärare utan även konfliktlösare, psykologer, föräldrastöd, städare, skoknytare, miljöombud osv osv osv.) Tyvärr kan arbetet oftast vara förgäves eftersom det i såna här fall är väldigt svårt att få med sig föräldrarna. Och i dagens skola är det föräldrarna som ha den verkliga makten. Så åter igen: om ni som föräldrar agerar och står på er så kommer det hända saker. Är det en lärare som gör det händer det tyvärr väldigt lite eftersom en lärares ord gentemot skolpolitikerna är noll värt.

Anna sa...

Anneli: Har väl att göra med att de bara får tala med de drabbade till att börja med. Det är en ny rektor på skolan (som iofs varit lärare/mentor i samma skola tidigare), och det verkar som om han tog till sig detta med att man skulle kunna gjort annorlunda, typ åtminstone informera oss andra tidigare.

Visserligen har det hänt saker bland ungdomar i denna kommun, under en period, men det tror jag inte är unikt för detta ställe. Problemet är över lag i Stockholm att det inte satsas på skolan och att det är mycket stora klasser. Om man inte har pengar på att hjälpa de här "trassliga" barnen, är det de som kommer fortsätta sprida skräck på stan. Hu.

Ja, vi kommer absolut stå på oss.

Sara: Precis, det är så frustrerande att man inte satsar pengar på nåt så viktigt som skolgången. Rektorn och "översterektorn" var med under mötet i måndags, så de vet hur upprörda vi är, så nu ska vi se vad som händer.

Saga: Saken är att det är just en jättefin skola, ny och fräsch, med lärare som är inspirerade och kreativa. Men vad spelar det för roll, när det totas in på tok för många i klasserna, och man inte fångar upp de som är i behov av extra stöd? Tror säkert att lärarna slåss med näbbar och klor för att få in resurser, men det finns det inte pengar till. Tack Saga, för de varma kramarna!

Lantliv-Anna: Eller hur! Jag minns också att det var så. Men idag finns det inga sådana klasser. Bara för de som fått någon slags diagnos.

Sara: Du har rätt. Jag förstår verkligen hur frustrerande det måste vara för en mentor i en stor bråkig klass. Som du säger, föräldrarna måste agera och dessutom stötta läraren. Och det kommer vi nu att göra. Med besked. ;-)