Tag åtminstone av plasten!

Vilken natt! Taket nästan lyfte. Nej, det handlar inte om sex. ;-)

Jag pratar om stormen. I stort sett hela natten låg jag beredd att ta båda barnen och kasta oss åt sidan när den stora och mycket långa granen utanför vårt sovrum skulle braka in genom fönstret. Jag gillar inte storm. Mår fysiskt dåligt av det. Mina tentakler (ja, jag har såna) var kolossalt känsliga.

Jag somnade väl till slut. Och försov mig givetvis. Eftersom strömavbrottet stängde av klockradion. Så efter en något turbulent natt och morgon känner jag mig lite mör. Och det för mig osökt in på vad jag egentligen ville fråga (för mör antar jag att man blir):

Vad gör dessa två träningsdvdfilmer på vardagsrumsbordet framför teven?

Och varför är de fortfarande inplastade efter flera veckor?

Vill de säga nåt till mig?

Jag önskar ibland att jag hade en personlig tränare. Malin, har du tid? Jag är lite avis på henne som verkar ha kommit in i tränandet.


***

Alldeles bedårande

(Foto: Anna Evenius)

Denna lilla tös charmade oss totalt på nyårsafton. Endast elva månader poserade hon vant för kameran och såg verkligen ut att trivas. Det ska tilläggas att det inte var särskilt lätt att i befintligt dagenefterljus och med lite skakiga händer, fånga skärpan på denna söta tjej. Men jag ska få en ny chans, har de trevliga föräldrarna lovat mig. Yes! :-)

***

Äntligen!

Min man är bra på att rimma. Fann detta hastigt nerskrivna rim nu när jag går omkring och plockar och rustar ner julen och tycker nog att jag borde visa upp hans talang. Det var ett rim som fick mig att skrika rakt ut av glädje, för visst förstod jag. Gör ni?

Som en liten ledtråd, kan jag ju påminna om mitt inlägg jag skrev under mars månad 2006.



***

Halt!

Jag hade gärna börjat detta år med en rivstart här på bloggen, men jag är sjuk. Ligger ner i soffan och kurerar mig. Jag dras inte bara med ont i huvudet och halsen, utan även med hälta!

Det var häromdagen som jag i godan ro stod och samtalade med en hundägare, medan våra hundar roade sig runt omkring oss. Plötsligt fälls jag åt sidan och skriker högt. Jag hade inte sett hur Ester i full karriär tumlat med all sin kraft emot mig. Smällen sker alltså från sidan av knät, så att benen liksom viks i en mycket konstig vinkel. En vinkel man alltså inte är särskilt van vid.

Trodde först att nu är det kört. Att mina börjatränaplaner gått i stöpet. Att kryckor måste användas. Men jag reste mig upp och kunde i allafall halta hemåt.

Och nu känns det liiite bättre när jag går. Så jag antar att det inte är något allvarligt. Men bara så ni vet. Jag är här och läser emellanåt hos er, men är rätt dålig med att kommentera.

But I´ll be back.

***

Gott slut!

Så var det dags. Att byta år.

Tjugohundrasju. Munnen måste formas till en pussmun när man uttalar det nya året.

Tjuguhundraschuuuuuu...uu...

Jag tyckte bra om tjugohundrasex.

Vintern var vit och fin, men mycket segdragen. Sommaren var gudomligt varm och skön. Trädgården kryllade av barn. Färg- och mönsterutmaningar antogs, projekt studio sattes igång. Spökvandring med familjen i Gamla Stan och lovely semestervecka i Dalarna. Jag fotade fantastiska hus och åt kräftor på lyxiga Ingarö. Det målades galna mönster på väggarna och visitkort utformades. Vi åkte till Thassos i september. Apelsiner, och åter apelsiner, bakades i ugn. Jag fick plåta ett reportage i Cosas och förförde min man på hotell. Jag släppte in ett gäng människor via bloggen, in i vårt hus. Vågade visa bilder på hur jag bor. Julkortsutmaning antogs.

Jag har varit kreativ detta år. Man är nästan lite rädd att nästa år inte ska bli lika bra.

Ikväll äter vi nyårssupé här hemma med goda vänner. Nu vill jag bara önska alla mina nya vänner som jag fått äran att lära känna här på bloggen,

Ett Riktigt Gott Nytt År!

Vi ses nästa år!

Lyssna, speja, trippa fram på tårna...

*viskar* Är det någon här? Nähej.... Det är klart. Det är juletider och vi njuter av en fröjdefull jul och umgås med nära och kära. Jag tassar bara in lite tillfälligt för att slänga upp ett par bilder på hur julaftonsmorgon såg ut här när barnen vaknade.

Själv började jag min morgon med att avlägsna en väldigt stor sork som Wilda dagen till ära släpat in och börjat tugga på. *urk* Trodde hon inte att hon skulle få några julklappar, eller vad?

Idag är det iallafall juldagen. Dagen då jag njuter som bäst. En långpromenad med Ester väntar, och senare ska det sittas i fåtölj framför brasan och ätas en laxmacka. I bakgrunden hörs ljudet av barnen som leker med de alldeles för dyra julklapparna... ;-)

(Foto: Anna Evenius)

***

Granen står så grön och grann...

Jag, i försiktig ton till lillebror: Du, vad tycker du om att i år klä granen i endast vitt och guld?

Lillebror: Vaaa? Nä, aldrig!!! Det skall vara som det alltid varit.

Jag, med låtsad sårad min: Okej, jag förstår. Du får såklart som du vill.

Lillebror, diplomatiskt: Men mamma, om vi först testar med vitt och guld och ser hur det det ser ut, så kan vi sedan hänga upp resten om det inte blir bra?

Jag förstår ju att det här med temagranar kanske inte är något för småbarnsfamiljer, utan det får väl bli när de är stora och flyttat hemifrån.

Så nu är allt uppe i granen (förutom vissa förskräckliga ;-) kreationer som jag gömt undan och som de ändå inte kommer sakna). Vissa saker är nya, vissa är gamla och ärvda från min mormor, som t ex ängeln och den lilla tomten på bilderna.

Det är i allafall jul om några få dagar och vi tänker verkligen försöka njuta och bara vara, innan det är dags att ta tag i problemen i klassen nästa termin. Och då ska vi kämpa för att styra upp läget.

***

Vad är det som händer?

Jag känner att jag måste få ur mig lite av det jag känner denna morgon. Igår blev vi kallade till ett extrainsatt föräldramöte i skolan. Angående att en av killarna i vår sons klass (årskurs 2) slutar pga att han har mobbats. Detta kommer som en chock för de flesta föräldrarna och vi kan inte för vårt liv förstå, att det är den som mobbas som flyttar, och de som mobbar är kvar. I våra barns klass. Vem eller vilka blir nästa mobboffer?

Det var ett mycket upprört och tårfyllt möte vi hade igår med rektorn och alla undrar ju såklart vad som egentligen görs i sådana här fall. Och varför det fick gå så här långt. Och varför vi inte fick reda på att ett antimobbningsteam jobbar med klassen.

Skakad kommer jag hem igår, rätt sent. Går in till lillebrors rum och kramar om honom. Han är vaken och ur honom bubblar två för mig helt nya händelser som ägt rum för ett tag sedan. Det rör sig om hot såsom detta:

"Om du säger något tar jag med mig en fällkniv och sticker den i ryggen på dig"

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

En annan gång då lillebror förklarat att "om du slår mig så är jag inte din vän". Varpå killen i fråga trycker upp lillebror mot fönstret med armen på hans hals, och säger "Jag är visst din bästa vän".

????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????

Snacka om snedvriden syn. Detta kommer från en som absolut inte har en susning om hur man är en vän. Från en som inte har några gränser. Det skrämmer mig. Och gör mig så rasande.

Så. Nu har jag fått ösa ur mig lite.

***

Ett julkort till dig... och dig... och er allihop!

Lantliv i stan utmanade oss för ett litet tag sedan att lägga ut ett egenhändigt gjort julkort. Apelsinskivor i ugn har ju flera av oss pysslat med denna höst och hade det inte varit för bloggen hade jag aldrig kommit på något dylikt. Två omgångar har jag dessutom hunnit med, och jag måste säga att den senaste blev den bästa, då apelsinerna var av den lite blodigare sorten.

Så här får ni en hälsning från mig, en önskan att ni får en riktigt fröjdefull jul.

***

Hemma hos... oss!

Det finns mycket i vårt hem som vi skulle vilja byta ut, såsom golv, tak, trappan, badrum... ja, och några saker till. Men sådant tar som bekant både tid och pengar i anspråk, så vi får helt enkelt anamma uttrycken; i sinom tid eller allt tar sin lilla tid eller vänta bara, tills jag blir rik (ett alldeles eget påhittat uttryck ;-)...

Men fram till dess målar jag väggar (om ni tittar noga, så är inte väggarna färdigmålade i vitt ännu) och försöker hålla undan hundhår och annat jox som tenderar att varje dag ligga och skräpa.

Nu har jag äntligen fått tag i en matta och gardiner till vardagsrummet och därför vågar jag mig nu på att ge er lite mer på bilderna, på begäran från några av mina kära bloggvänner. Det var på Åhléns jag fyndade dessa så nödvändiga detaljer och det var även där som plånboken tömdes på olika sorters dekorationer, såsom det fina tyghjärtat med ängeln på, samt en lång kvist med glaspärlor på, att lägga över bordet.

Välkommen in, bordet är dukat! ;-)

(Foto: Anna Evenius)

***

Hemma hos...oss! Del 2

Många ljus, gärna blockljus i alla dess former, sprider som bekant ett varmt och stämningsfullt sken. Här har Ester en egen fåtölj för sig själv (för vem vill sitta där bland allt hundhår?) och katten sin korg. Det finns ingen teve* i detta rum, utan tanken är att man ska kunna sitta (ligga) i den otroligt sköna soffan från MIO, lyssna på det sprakande ljudet från elden i kaminen eller umgås runt det ärvda ekbordet. Det där bordet fungerar även som pojkarnas läxbord faktiskt. Så ofta är det fyllt av engelskaglosor eller mattekluringar och ser allmänt rörigt ut. Men det är okej tycker jag. Visst trivs jag som fisken i vattnet när det är städat och fint, men jag har verkligen insett att det faktiskt måste synas att det bor och lever någon/några i huset.

*Fast jag har ordnat en fri yta på väggen, C. Ser du den? *blink*

(Foto: Anna Evenius)

***

Just for the record...

...så bakades lussebullarna igår. Observera: före Lucia. Det är absolut ett hallelujamoment.

***

En solskensSaga

Jag är trött och lite sliten efter en mycket trevlig kväll igår, tillsammans med min man och ett par av våra vänner. Skulle dock behöva sova ett par dygn nu, känns det som. Snacka om att man inte pallar lika mycket som förr.

Vill i allafall passa på, och skynda mig innan dygnet är över, att få gratulera en ofantligt charmerande bloggvän. Hennes blogg är som en vitamininjektion och man kan lätt komma på sig själv att sitta och fånle när man är där och hälsar på.

Så här har Du mitt varmaste grattis, Saga!

Hoppas din dag har varit alldeles underbar!

***

Och på lördag förför jag min man

Nämen, vad är det jag säger? Jag menade förstås, att på lördag ordnar vi barn- och hundvakt och beger oss in till stan för lite julshopping, strosa hand i hand, middag på någon restaurang, prata, skratta, umgås. För att senare på kvällen, dra oss tillbaka till vårat hotellrum.




Sedan förför jag min man.


(Foto: Anna)


***

Första advent!

Ja, det var kanske inte så svårt att gissa. Klart det är dekoration på stearinljus. Fyra rejäla blockljus och några fylliga klickar akrylfärg. Enkelt, och passar ypperligt mot den mörkbruna fondväggen med guldmönster.

Idag är det ett brilliant fotoljus ute, så det gäller att passa på att plåta. Kransen som hänger på ytterdörren, nästan lyser i det vackra ljuset. Den bleka morgonsolen gav mig tillfälle att även fota adventsljusstaken i köket, tillsammans med kakfatet, kaffeburken från Marimekko och givetvis Blossas läckra flaska.

Första ljuset är tänt och idag ska vi tydligen baka ett pepparkakshus *bävar fortfarande*.

(Foto: Anna)

Edit: Jag var tvungen att byta ut en av bilderna i efterhand, då det störde mig enormt att det såg ut som ett av ljusen inte stod rakt.

***

Vad är det här?

Någon som kan gissa? Svaret avslöjas imorgon. Förresten planerar maken att göra ett pepparkakshus. Jag bävar. Har förstått att det kan vara något tålamodskrävande. Nu ska jag titta på julkalendern. Ha en trevlig lördagkväll!

(Foto: Anna)

Tillägg: Tack, alla snälla söta, för alla otroligt fina kommentarer under förra inlägget. De värmer ska ni veta.

***

En kasse från Cosas!

Nu äntligen får jag berätta om hur lycklig jag är som fick detta fotouppdrag från Anneli och Cosas. I morse när magasinet kom ut, var jag galet uppspelt. Att få se sina bilder i ett ursnyggt reportage (vilket proffs du är, Anneli!) tillsammans med Sara, Saga och Anna, för att inte nämna redaktören själv, är helt outstanding. Detta var så kul och så givande, att jag blivit än mer säker på att min inriktning inom foto kommer att vara hus och hem, miljö och atmosfär.

Men det är bäst att jag snart fixar en snyggare hemsida för mina bilder. Nu använder jag mig av Fotosidan.se och deras tjänster. Enkelt och bra, med svart bakgrund *gillar*, men nu känner jag mig triggad att göra en egen design för bildvisning. Men tills dess får http://anna.evenius.se/ duga.

Imorgon åker jag till Gunilla med en gåva, som tack för lånet av hennes hus. Vilket badrum!

Och TACK, återigen, Anneli som lät mig få chansen!

Trevlig helg, alla!

(Foto: Anna. Layout magasinet: Cosas)

***

Ljusterapi

*Plingplong*

"Ja, det är bara jag igen. Ska bara kolla lite vad ni har" Säger jag, för kanske 82:a gången denna höst som jag stiger in i traktens lampaffär. Personalen hälsar artigt, men stirrar som förundrat på mig, viskar och pekar sinsemellan. "Där är hon igen, hon som är här jämt".

Jag trivs nämligen så bra här inne. I det sköna skenet av allehanda glittrande lampor, stjärnor, slingor. Humöret höjs, blicken blir piggare. Plånboken blir...tunnare......hm.

"Den vill jag ha. Och den."

Personalen gnuggar sina händer och knappar in summan på sin apparat, drar mitt Visakort och jag får skriva mitt namn.

Jag tittar mig omkring igen och ser andra saker jag vill ha... "Vi stänger nu" Säger butiksbiträdet.

"OK. Vi ses imorgon igen då? Hej då!"

Ute är det blött och mörkt. Ett riktigt mördarväder. Men inne fullständigt glittrar det.

(Foto: Anna)

***

Guldpengar och trött fe

Så var det dags igen. Den åttonde tanden är lagd i ett glas.

Lillebror har knappt somnat än (väldigt svårsövd ung man det där).

Och jag vill bara gå och lägga mig.

Önskar nu innerligt att det faktiskt fanns en tandfe.

*måstekommaihågmåstekommaihågmåstekommaihåg*

***

Fru Tvärtemot

När ni andra (eller i alla fall många av er) bloggar om julstämning, går jag mot strömmen och drömmer mig bort till sommaren för en stund. Vår veranda ska ju förhoppningsvis stå färdig då och jag har en vision om hur tunna, skira tyglängder hänger längs sidorna, fångas av vinden och skapar en romantisk atmosfär. Tänk att skapa en skön viloplats med mjuka kuddar och filtar under en sådan här från Inreda.com?

Kanske beror mitt o-juliga inlägg på att det är hur grått och trist som helst ute. En enda stor lerpöl. Men vänta bara tills det kommer lite snö. Då kanske det händer saker här...

(Foto: Inreda.com)

***