


Igår: Plötsligt ser Christer hur det brinner i gräset en bit utanför tomtgränsen. Förgäves sprang vi med hinkar och kastade löjliga mängder vatten på elden som spred sig i en fasanfullt rask takt.
Alltför snabbt. Och med riktning mot vårt hus. Grannar kom springande och började räfsa med krattor i eldhavet. Vi ringde brandkåren och efter fem minuter kände vi oss trygga igen, med blicken på de duktiga (och snygga ;-) uniformerade männen som lugnt släckte gräsbranden. Efteråt ville lillebror förstås ha en autograf. Jag med, men jag tänkte att jag snor lillebrors när han har somnat. ;-)
Vi är förbryllade. Hur kunde branden uppstå? Bara så där? Det var ingen som höll på med eldning. Men vi är glada. Att vi var hemma.
***



















