- 18 fasansfulla grader

var det i morse när jag vaknade. Inte inne men ändå. Och jag som skall gå till jobbet. *frys*

Nej, nu får ni skärpa er, vädergudar.

Jag går snart under.

Jag kiknar

Såg den här länken hos Ina, och tror att fler behöver en dos av denna otroligt sköna glädje.

Taggad

Nu gäller det att sätta igång på allvar. Kameran är i min ägo. Bara att ta vilket fotojobb som helst. Jag är redo. Eller?

Det är viktigt att det här inte blir en massa prat bara. Utan att jag verkligen sätter igång på allvar. Med marknadsföring. Ryktet ska ju spridas. Remember? Bör ju ha ett visitkort att sträcka fram under sociala tillställningar bl a.

Kan ju även vara bra att lägga upp bilder på Fotosidan.se... Hm. För att som några har sagt, få lite feedback på det man gjort.

Håhåjaja

Igår - gorgeous (stavas det så?)

Idag - skrällful (ett helt nytt ord, faktiskt)

Fantastiskt att man faktiskt kan trolla bort ett glåmigt vintertrött ansikte med lite smink.

Correction, MYCKET smink.

Nå, var det värt en hel veckas velande att åka in till stan och partaja igår?
Tja, ja....jag måste nog säga att det var riktigt kul. Stämningen var mycket hög, och för att vara endast 160 cm lång, inklämd som en sill i en sardinburk (?) på dansgolvet, trivdes jag. Man får inte vara rädd för närkontakt med främmande människor där inte. Hm. Det där med närgräns... hallå? Tur att jag redan är lite förkyld, för annars hade jag säkert fått några härliga baciller där.

Förnuftig var jag också. När klockan var 02.00 hämtade jag ut min jacka och tog en taxi hem.

Inte alls på tok för blarig.

Och snart kommer min familj hem! Längtar!

BTW

Thank God for MakeUp.

Morsor på stan

Då var det dags för den planerade partykvällen. Ikväll alltså.

Som jag har velat. Alltså som i vela fram och tillbaka. Jag vill härmed ge velandet ett ansikte.
För visst gillar jag att dansa och ha kul. Men oj, vad jag har blivit bekväm av mig. Har vägt för- och nackdelar hela veckan som gått. Ältat med folk och frågat alla andra hur jag ska göra. Helt otroligt jobbig människa!

Men nu har jag i allafall bestämt mig (efter vissa påtryckningar).

Jag åker in och festar loss i stan några timmar och sedan tar jag taxi hem till mina duntäcken inatt. FÖRHOPPNINGSVIS inte så himla sent och FÖRHOPPNINGSVIS inte alltför blarig.

Återkommer med rapport från nattens bravader.

Gräsänka

Är helt ensam i huset.
Ja, förutom på katterna och hunden.

C och barnen är på kryssning till Helsingfors. De kommer tillbaka på lördag.

Tjoho, tänkte jag och njuter av att få vara helt ensam i huset. Varför är det så skönt? Gillar ju min familj, men det är som om alla måsten försvinner. Jag gör saker som jag inte brukar, rutinen störs. Mycket givande.

Började med att städa huset(jo, det brukar jag). Sedan åkte jag och köpte lite olika spa-produkter till badet jag senare tog. Tände en massa ljus och packade in hår, drack ett glas vin i det badbombs- och barnoljepreparerade varma badet.

Lite mörkrädd är jag allt. Självklart tror jag att inbrottstjuvarna tänker slå till just ikväll, när jag är ensam hemma. Larmar för säkerhets skull delar av huset, och hoppas att Lilla E:s skall ska låta som en Dobermans.

Om hon nu skäller.

Nu går jag och lägger mig. Lämnar alla lampor tända. Kollar i klädkammaren.

Självklart

kunde jag inte hålla mig.

My beauty is home with me.

Den känslan jag hade när jag öppnade kartongerna går knappt att beskriva...

Jag blev.... upphetsad!

Ja, fan.

Det var banne mig erotiskt.

(blev dock lite modfälld när jag upptäckte att Lilla E i ett obevakat ögonblick snappat åt sig bruksanvisningen och hunnit tugga i sig ett par sidor...)

Jag darrar

Vet ni vad som ligger och väntar på ICA:s varuutlämning?

Jo, denna:

*iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii*

Hoppas jag i allafall.

Ska jag hämta den idag eller imorgon?


*så ivrig*

I D I O T

Har undrat ett tag hur man gör när man vill leka lite i texten. Med färg och så, till exempel.

Hur gör man egentligen när man vill ha en annan färg på texten?

Aha.

• Ha!
• Nu fattar jag hur man får bullets också.
• Fan, vad jag fattar mycket ändå.
• Nu öppnar sig en helt ny värld för mig!
• ...hur får man bort den?
• ...hur slutar man med bullets?
• ...hallå?

Ah.

Jaha??

Nu passar det att ändras.

Minsann.

Och tro mig

jag försöker verkligen ändra siffrorna i min profil här till höger. Men inget händer!

Jag är 37. OK?

På ytan

Det här med ålder och huruvida man ser på en person hur gammal han/hon är, kan vara ganska svårt ibland. Jag blev givetvis glad över att det faktiskt fanns de på mitt jobb som trodde på fullt allvar att jag inte var mer än 30. En person var helt säker på att jag var 27! Smickrande, måste jag säga och fortsätter glatt smörja in mig med Biotherms Age Fitness POWER!

(vars kostnad på 550:- chockade C svårt när han fick uppdraget att inhandla detta)

Sugen på mer smicker, frågade jag idag ett gäng 4-åringar om de hade någon aning om min ålder. De hade de inte, så jag tänkte jag skulle hjälpa dem:

-Tror ni att jag är 100?

-Nääääe...

-Tror ni att jag är 11?

-Näääee, då är man ju barn...

-Men tror ni att jag är...80 då?

-JAAA!

-Mmm-men, vad säger ni om 37 år då? (nu med desperation i rösten)

-(här skrattar de) Nääe!

Hrmphf!

Ungar!

Nth!

Min födelsedag

Idag för 10 år sedan, dog alltså min käre far.
Han avled alltför ung, knall och fall på köksgolvet hemma i mammas och pappas lägenhet.

Han har betytt och betyder otroligt mycket för mig och jag verkar i mångt och mycket gå i hans fotspår då det gäller intressen och yrkesval. Han målade tavlor och har jobbat som originalare. Jag skulle vilja hedra honom genom att lyfta fram hur han var som person och visa diverse alster han har producerat. Återkommer i ärendet.

Min pappa dog på min födelsedag. Två dagar efter att han fått reda på att vi väntade vår första son. Jag är mycket tacksam över att jag hann berätta det. Att han sedan inte fick möjlighet att träffa våra söner sörjer jag. Samt att de i sin tur aldrig fick nöjet att träffa sin morfar.

Nåväl. Nu skall jag iväg på min skulpturkurs! Måste skynda mig.

Saknar dig, pappa

Nå, hur gick det då, igår?

Jo, själv kom jag för sent till jobbet för att jag i sista stund beslutade mig för att överraska C med en bukett vackra tulpaner sänt med bud från Interflora. Seg som sjutton var deras hemsida, säkert pga alla romantiker som febrilt skickade rosor till sina älsklingar.

Saken är ju den, att man bör göra beställningen före klockan 11.00 för att få det levererat samma dag.

På jobbet var jag sedan spänd över hans reaktion och väntade att han skulle ringa och rörd tacka för min gåva. Men inget hände.

Jag gick från jobbet, hämtade barnen, ställde in mig på en kväll med lite mys med dem. C skulle ju på nåt galej med jobbet (på alla-hjärtans-dag!!!).
Lite låg kände jag mig allt. Inom mig pyrde en liten, liten förhoppning om att jag själv kanske skulle få en liten bukett hemskickad (varför är jag en så naiv romantiker?)...

Senare ringer han och säger ingenting om några blommor, så jag är ju tvungen att fråga. -Näe, vi har varit på Kungliga Tennishallen sedan klockan 15...

Alltså har inte budet hunnit dit.

*Ser döda tulpaner framför mig*

Nåja. Han blev glad i allafall. Och det är ju det som räknas...
Och jag och barnen åt varsin pizza och såg på Shrek.

Alla hjärtans dag

Det var en gång en far/make/musikproducent (:)) som inte hade möjlighet att närvara vid en mysig kärlekskväll med sin vackra fru/älskling/fotograf/afrodansare/skulptör på en viktigt dag som denna...(haha)

(jag skrattar här, men gråter inombords)

Men det finns bot. Det stavas I-N-T-E-R-F-L-O-R-A. Så lätt. Bara några knapptryck och iväg.

Och C, jag är på jobbet till ca klockan 14.30 sedan finns jag hemma.

KYSS och KLÄM,

Din B-baby

Höga poäng

Aahh... *njuter av min sinnlighet* :)

Har varit på min skulpturkurs. Första gången idag.
Så. Himla....hm....BRA!

Jag har lera i håret. I näsan. På skjortan. Jo, faktiskt. Första uppgiften var nämligen att göra ett ansikte. Vilket innebar att man allra först lägger en utkavlad deg av lera över ansiktet och tar ut formen av sitt eget...ansikte. Liksom.

Sedan läggs denna form på tussar av tidningspapper för vidare skulptering.

När man är nöjd med ansiktet, bränner man det i ugn. Man kan också utsmycka det med färg som en tatuering eller liknande.

*Gillar*

Sa jag förresten att jag var på afrikansk dans igår? *Sträcker stolt på mig*

(inte för att det gick så himla bra, pms-ig och frånvarande som jag var, men ändå, skriver ett stort R efter mina förehavanden.)

Slutältat

Det var ett jävla tjat om pms från mig.

Får bli ett slut på det.

Punkt.

(är detta också ett på-bättringsvägen-tecken? Hoppas,hoppas)

Idag är det fredag!

Love fredagar.

Och på måndag börjar min skulpturkurs! Yeeey!

Snart över... Snart över...

Jag har jättemånga planer på vad jag ska sätta igång med efter pms.

Ett visitkort skall formges och framförallt namnges.

Snygga flyers skall skissas på.

Här skall marknadsföras. Spridas rykten. Om hon, den där fotografen.

Om mig.

Men det får vänta till efter pms. Som sagt.

För nu funkar inte Anna.

Det enda hon kan göra är att på måfå spackla igen små ojämnheter i köket. Och i hallen. För här skall också målas. I köket alltså.

Efter pms.


(Ett plus i kanten, ett STORT +, är att jag nästan kan skratta åt mitt tillstånd, inte deppa ihop, och se att det är något som går över snart.)