Detta har hänt:
På torsdagseftermiddagen åkte undertecknad för att hämta ut lillebror från fritids. Vägen jag måste ta mig fram på är under konstruktion. Den skall bli en väldigt tjusig väg med cykelbana. Men nu är det alltså vägarbete som pågår och man skumpar fram i sakta mak i ca 10 km/h. Man får också snällt stå och vänta ibland, bakom en traktor, för att de från motsatta håll ska få företräde.
Vägen är fri för mig och förväntar mig att de som kommer från andra hållet snällt. ska. vänta. bakom. sin. traktor.
Det gör inte kärringen.
Följaktligen bromsar jag irriterat in. Och följaktligen känner jag en duns bak på bilen. Med en blandning av ilska över dumkärringen och en chock av att jag faktiskt har blivit påkörd bakifrån av en flicka på moped, slänger jag mig ur bilen och undrar hur det gått med tjejen. Hon i sin tur, var förtvivlad över att hon kanske orsakat en buckla på min bil och trodde att jag skulle vara arg på henne. Men jag var ju bara lättad över att inget allvarligt hänt.
När vi konstaterat att allt gått bra, sätter jag mig i bilen och hämtar sonen och åker hem. Lätt skakad faktiskt.
Väl hemma börjar jag leta efter mobilen. Jag ringer upp den med hemtelefonen och signaler går fram. Men inget hörs här hemma. Jag ringer igen och nu går det bara fram två signaler och sedan bryts det och blir tyst. Så tyst.
Det är nu jag inser var mobilen kan vara. Jag tar bilen och åker tillbaka till "brottsplatsen" där jag måste ha tappat den. Med näsan över ratten söker jag med blicken på den sandiga vägen. Och där ligger den. Platt. Nertryckt i vägbanan. Död.
Jag har varit med om min första krock och jag hade alltså hört min mobiltelefon dö.
Vilken surrealistisk dag.
(Foto: Anna. Klicka för att se offret tydligare)
***
10 kommentarer:
Ja, jisses. Men vilken tur att tjejen inte skadade sig. Har själv blivit påkörd bakifrån en gång, det blir en chock. Ha en lugn kväll nu. Kramar.
Uff så tråkigt det der var. Har selv blitt påkjørt två gånger bakifrån, det er inte något roligt, men så bra det gikk fint med dere alle : ) Hvilken mobil blir det nu då ?
Usch då, det var vardagsdramatik på hög nivå!
Synd om er allihopa tycker jag, både dig, moppetjejen och mobilen.
Skicka tantskrället till mig vet´ja, så ska jag läsa lusen av henne...!
åh, vilen "tur" ändock...sånt kan sluta illa...nacken och sånt dära. vilken tur för tjejen också...och synd om mobilen.....ha en skön helg
Tur ändå att ingen skadade sig.
Jag har förresten utmanat dig:)
Du ställer väl upp?
Oj, en väl så händelserik dag för dig!
Hoppas du får en lugn och skön helg, får återhämta dig från krock och förlust :)
Kram på dig!
Cleo: Ja, det var tur att det gick så sakta. Hoppas hon lär sig att hålla avståndet bättre nu...
Julie: Åh, jag vill ju ha samma tror jag. Gillar den skarpt. Men jag har inte kollat runt vad som finns.
Sara: *fniss* OK, det ska jag göra.
Loppan: Ja, det var en väldigt mild olycka... Som tur är.
Anneli: Utmaning? Ska kolla in den. Utmaning är nog precis vad jag behöver för bli lite uppiggad. Har ju legat lite lågt ett tag...
Saga: Ha en skön helg du med! Kram!
Vilken dramatik mitt i vardagen och tur att det ändå inte slutade värre än med en kraschad telefon;)
Attans, det blev verkligen allt på en gång. Vilken tur i oturen att det trots allt bara handlade om materiella skador...
//V
Helt surrealistisk, utrolig at mobilen ble påkjørt akkurat da du ringte den...!
Skicka en kommentar