Fyllemail

Kopierar ett mail jag just skrivit till syrran:

Nu skaru få höra. Är just hemkommen. Från en dejt med maken. Men kommer hem själv. !

ÄR det konstigt? Tycker iofs inte jag i detta läget. Han ville att vi efter
en trevlig middag på Beirut Café skulle gå hem till Jac och Eva, eller
rättare sagt till någon som hette Lisa, där Jac och Eva befann sig. Men då
sa jag vad jag egentligen kände. Att jag ville åka hem. Att jag kände att
det enda rätta var att åka hem. Att du kan ju gå....På fest....att jag kan
åka hem själv....(absolut inga sura miner).... Du vill ju absolut gå dit och jag vill absolut hem.

Vi är ju vuxna människor! Eller?

Så jag sa, bara du inte sover hos Lisa, så är jag nöjd. Du kan sova hos Jac och Eva. Och ta bilen hem imorgon.

Det blir bra.

I taxin ringde han och bad mig spela in ett meddelande på hans mobil för att
han ska kunna förklara för de andra varför jag gått hem...
Jag sa: Hej, jag heter Anna, och jag har blivit tvingad att åka hem av C som vill gå på fest utan mig...muhhahhahaahahhahaaaa....

Nu sitter jag här. I vårt hus. Som är tomt. Förutom en väldigt glad hund och två kelsjuka katter.

Gnatt.