Förförisk och åtrådd....eller?

Vilken bra lördag det var igår.

Först åkte jag till Lidingö med lilla E för att träffa hennes syster för lek och bus. Fick även hjälp med trimning inför utställningen nästa söndag. Kändes bra att få lite tips och råd från min duktiga uppfödare. Är ju faktiskt lite nervöst för mig att för första gången ställa ut en hund. Men det ska bli kul att se hur det går.

Sedan bar det iväg hemåt för ombyte och lite mer svärta på ögonlocken inför ett efterlängtat biobesök med min fina kompis N. Vi möttes upp utanför Röda Kvarn på Biblioteksgatan, köpte biljetter och satte oss en stund på ett café innan filmen började.

"I hennes skor" heter filmen, och den var helt ok. Fick mitt lystmäte av biosalong, popcorn och foxkolor, något jag tyvärr alltför sällan får uppleva.

Nåväl, efteråt ville vi såklart ta ett glas vin och snacka av oss lite. Vi hamnade på Mera Bar och där beställdes både rött och vitt in, både två och tre gånger. Vi blev förstås snabbt rusiga och fnittriga, ty att beställa in något att äta glömdes helt bort.

Om man inte räknar jordnötterna.

Himla trevligt var det, och visst ville man fortsätta några timmar till... Jag blev t o m sugen på att dansa...

Men man vet när man måste dra, när stället fylls med fjortisar. Eller om de var 20. Vet inte säkert.

När vi skiljts åt, jag och N, gjorde jag något djärvt i mina ögon sett.

C skulle komma och hämta mig, och det rörde sig om ungefär 30 minuters tråkig väntan, om jag inte... helt enkelt testade hur det skulle vara att som ensam kvinna ställa sig i baren och beställa en drink!

Sagt och gjort. Modigt klev jag in på EAST och gick med spelat säkra steg fram till baren. Nästan genast makade två killar på sig för att släppa fram mig och intresserat följa mina förehavanden (fniss).

Jag beställde min favoritdrink (man måste ju passa på), en vodka lime som jag sippade lite på, medan de bägge killarna viskade och sneglade på mig. Riktigt kul faktiskt. Och relativt ofarligt kan jag tycka, eftersom jag visste att jag inom en snar framtid bara kunde gå därifrån och hoppa in i vår bil på Birger Jarlsgatan.

Jag kunde ha spelat mer och verkligen låtsas vara en mystisk, ensam kvinna, som sofistikerat rörde om i sin lilla drink medan hennes beslöjade blick suger tag i någon Jude Law-kopia...

Men inte jag inte.

De bägge männen börjar på knagglig engelska tala till mig, frågar saker som vad jag heter, vad jag jobbar med, om jag har barn...osv.

Och raskt har jag hasplat ur mig att ja, jag heter Anna och jag har två barn (What? Is it true? You really look very young, yadayada...) och att min man alldeles snart kommer att hämta mig.

Så det så.

Magin var över. Och jag drack upp min drink och lämnade baren och de två utomjordingarna, för att lyckligt hoppa in i bilen som C körde.

Konstaterar nöjt att 36-årig tvåbarnsmor, med för många bruna slingor i håret, fortfarande äger attraktionskraft...:)