Än så länge har jag envist tutat i mina barn att Tandfen existerar. Ni vet hon som kommer om natten när det ligger en tand i ett glas. Hon som aldrig visar sig för någon människa. Inte ens oss vuxna. It´s like magic... typ, säger jag och glittrar mystiskt med ögonen.
Tills idag, då lillebror visade upp sin sjunde tappade mjölktand och utbrister:
Men mamma, jag tror inte på tandfen, det är ju pappa som lägger en guldpeng i glaset!
Häpet och förnärmat stirrar jag på honom. Say what??
Det är INTE pappa!!! (Här har jag stor lust att avslöja hela bluffen för honom och säga att det minsann är mamma som har gjort det ALLA gånger, utan att missa en enda gång.)
Men jag biter mig i läppen och fortsätter envetet att berätta om den mystiska damen.
Lillebror ler och släpper ner tanden i glaset. Och somnar.
(Foto: Anna. Va? Ser ni inte fen? Nä, just det.)
***
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Aaaanna, jag gillar din humor.... och din förmåga att "hålla" dig från att avslöja sanningen för sonen. För att inte tala om hur imponerad jag blir när jag förstår att er "tandfe" inte missar sitt uppdrag.... en enda gång... Vår råkar alltid missa tanden en (ok, en gång hände det två gånger) natt och sen måsta kompensera med en extra liten peng. Det kostar att vara glömsk.... har hon visst sagt ;)
Kram på dig tjejen!!
Saga: Vår tandfe? Finns det fler?? *chockad* Trodde att det bara var en enda som for runt hade det hett om öronen...;-) Kram!
min lilla gutt sa samma sak häromdagen...finns ingen tandfe och det är ni som lägger pengarna i glaset....hmmm han är 5 år och har aldrig tappat en tand....
*hihi* Härlig berättelse, vilken supertandfe ni har som inte glömmer. Vår kan konstigt nog glömma flera gånger, verkar finnans flera tandfeer;)
ler åt din härliga berättelse!
:-D
Du är som jag...och snart kommer Tomten också, eller hur?!;-)
Kram Mams
Hahahahaha... jag gillar dina inlägg. :-)
Snyggt foto på godisarna och tandfen. Vår dotter sa att när hon sover och tandfen kommer när hon är gammal "then I'll wake up and give her a hugh because I love her."
Hon är tre.
PS: har inte du åkt än?
Ha, ha! Morsom historie. Jeg pleier også fortelle at det er tannfeen som legger penger i glasset. Min seksåring har ikke sagt noe ennå, men jeg har en mistanke om at han bare later som om han tror på det, for å ikke skuffe meg!
Förstår att du inte kunde avslöja dig, vore ju taskigt mot tandfen :) Snygg bild förresten ;) Nu är det inte länge kvar tills du åker. Bäst att säga redan nu så jag inte missar: Ha en jättetrevlig, skön och underbar semester!!
Aahhhhaha!!!! - Du är för underbar!
Hur svullen är din läpp undrar jag?
Kanonbra liten novell:) Du skulle kunna skriva krönikor, I promise!
Ha nu en fantastisk skön semester. Kram!
Åh, vad det hade kittlat i mig att säga sanningen! Ska pappa få äran för allt Du gjort i alla år, fy vad orättvist... :-) Bra att han fick behålla magin ett tag till. Jag min son är 8 och jag brukar berätta om drakar, som han älskar. Han har massvis av drakleksaker och drakböcker. Och fastän han innerst inne vet att de inte finns så har vi våra stunder då vi pratar om de mystiska drakarna som bara några utvalda människor får se. Och vi HAR hittat drakfjäll i trädgården... :-) Kanske en dag...
Måste tillägga en sak; När dottern var 6 år tyckte hon att tandfén kunde skippa dricksglaset med vatten och lägga stålarna i en bok istället. För hon ville hellre ha papperspengar än en guldlpeng...
:-)
Hihi, vilken söt och rolig liten historia!
Lillebror i vår familj har länge trott att hon heter tandfeber...
Ja, det är inte lätt för den febriga lilla damen att hinna med alla lossnade tänder. Och tänk vad jobbigt för henne när gamlingarna lägger hela protesen i vattenglas över natten... ;)
Loppan: Och VAD vet han om det?? Alltså?! ;-)
Vicke: Hon är superduktig, vår fe...:-)
Nilla: :-)
Mams: HAHA! Precis! Tänkte komma till det, att tomten finns giiiivetvis... Fast där måste jag nog erkänna mig besegrad. De höll ut till förra julen ungefär. För mammas skull. Hihi.
Lox: Men guuuva gulligt sagt. Kan nästan höra det framför mig. Eller nåt...:-)
Nej, inte än...Men imorgon bitti!!!
Katrine: Ja, det är nog så... att för min skull håller de god min. Visst, mamma, tomten finns...
Malin: Visst är hon fin? (Fast jag kan då inte se henne...) Tack, Malin, ska försöka ha det underbart ;-)
Anneli: Hehe...Läpp? Har ingen kvar...;-) Tack Anneli. Håller som bäst på att packa. Som vanligt in i det sista.
Cleopethra: HAHAHA! "Lägga stålarna i en bok"... Kul! Och vad mysigt att sitta och berätta om drakar för sonen så där. Roligt att han har ett genuint intresse nåt sånt.
Sara: Ja, och vad jobbigt för gamlingarna som blir av med alla tänder och får några tior istället. Så du är hemma? Välkommen hem!!!
Skicka en kommentar