Jag var väl sur och trött i någon timme och hittade först ingen granne som kunde hjälpa mig. Till slut kom hon hem i allafall, min räddare i nöden, granntjejen. Hon och jag bar med gemensamma krafter in schabraket i huset. Tack P!
Så nu är jag igång, men HOLY MACARONI, vad olätt det var. Med hög koncentration och med öronproppar i öronen (ja, var annars?) kämpade jag med svetten rinnande, med denna monstertruck. Så att den inte skulle stå och slipa på ett och samma ställe, eller gud förbjude, skena rakt in i motsatta väggen, om jag tappade taget!
För att inte nämna "Den lille". Den lille, är en liten (eller mindre i allafall) "slipa-nära-listen-och-i-hörnorna-maskin" där man får om möjligt använda ALLA sina sista muskler för att hålla emot, för den har bråttom! Åt vänster! Den drar mot vänster! MADRE MIA.
Nä, nu ska jag väl fortsätta. Det ska tydligen bytas slippapper nu. *pust*
***
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Men gulle dej...
hihi (f'låt, kunde inte hålla mig)
Ojojoj, jag är imponerad för vad än den där killen i affären sa så har jag hört att det ska vara SVÅRT att slipa golv.
anneli: Sitter du och flinar, människa? Vet hut! ;-)
snäckan: Hm, ja nu när jag ringde dit och frågade en sak, sa en kille att det minsann inte är så lätt?! Vaf.. Tur de inte sa så förut, för då kanske jag inte vågat.
Flinar? flabbar snarare!!
Det här var ju något av det roligaste jag läst på länge!! Var t o m tvungen att visa maken: HAN flinade:)
Skicka en kommentar