I D I O T

Har undrat ett tag hur man gör när man vill leka lite i texten. Med färg och så, till exempel.

Hur gör man egentligen när man vill ha en annan färg på texten?

Aha.

• Ha!
• Nu fattar jag hur man får bullets också.
• Fan, vad jag fattar mycket ändå.
• Nu öppnar sig en helt ny värld för mig!
• ...hur får man bort den?
• ...hur slutar man med bullets?
• ...hallå?

Ah.

Jaha??

Nu passar det att ändras.

Minsann.

Och tro mig

jag försöker verkligen ändra siffrorna i min profil här till höger. Men inget händer!

Jag är 37. OK?

På ytan

Det här med ålder och huruvida man ser på en person hur gammal han/hon är, kan vara ganska svårt ibland. Jag blev givetvis glad över att det faktiskt fanns de på mitt jobb som trodde på fullt allvar att jag inte var mer än 30. En person var helt säker på att jag var 27! Smickrande, måste jag säga och fortsätter glatt smörja in mig med Biotherms Age Fitness POWER!

(vars kostnad på 550:- chockade C svårt när han fick uppdraget att inhandla detta)

Sugen på mer smicker, frågade jag idag ett gäng 4-åringar om de hade någon aning om min ålder. De hade de inte, så jag tänkte jag skulle hjälpa dem:

-Tror ni att jag är 100?

-Nääääe...

-Tror ni att jag är 11?

-Näääee, då är man ju barn...

-Men tror ni att jag är...80 då?

-JAAA!

-Mmm-men, vad säger ni om 37 år då? (nu med desperation i rösten)

-(här skrattar de) Nääe!

Hrmphf!

Ungar!

Nth!

Min födelsedag

Idag för 10 år sedan, dog alltså min käre far.
Han avled alltför ung, knall och fall på köksgolvet hemma i mammas och pappas lägenhet.

Han har betytt och betyder otroligt mycket för mig och jag verkar i mångt och mycket gå i hans fotspår då det gäller intressen och yrkesval. Han målade tavlor och har jobbat som originalare. Jag skulle vilja hedra honom genom att lyfta fram hur han var som person och visa diverse alster han har producerat. Återkommer i ärendet.

Min pappa dog på min födelsedag. Två dagar efter att han fått reda på att vi väntade vår första son. Jag är mycket tacksam över att jag hann berätta det. Att han sedan inte fick möjlighet att träffa våra söner sörjer jag. Samt att de i sin tur aldrig fick nöjet att träffa sin morfar.

Nåväl. Nu skall jag iväg på min skulpturkurs! Måste skynda mig.

Saknar dig, pappa

Nå, hur gick det då, igår?

Jo, själv kom jag för sent till jobbet för att jag i sista stund beslutade mig för att överraska C med en bukett vackra tulpaner sänt med bud från Interflora. Seg som sjutton var deras hemsida, säkert pga alla romantiker som febrilt skickade rosor till sina älsklingar.

Saken är ju den, att man bör göra beställningen före klockan 11.00 för att få det levererat samma dag.

På jobbet var jag sedan spänd över hans reaktion och väntade att han skulle ringa och rörd tacka för min gåva. Men inget hände.

Jag gick från jobbet, hämtade barnen, ställde in mig på en kväll med lite mys med dem. C skulle ju på nåt galej med jobbet (på alla-hjärtans-dag!!!).
Lite låg kände jag mig allt. Inom mig pyrde en liten, liten förhoppning om att jag själv kanske skulle få en liten bukett hemskickad (varför är jag en så naiv romantiker?)...

Senare ringer han och säger ingenting om några blommor, så jag är ju tvungen att fråga. -Näe, vi har varit på Kungliga Tennishallen sedan klockan 15...

Alltså har inte budet hunnit dit.

*Ser döda tulpaner framför mig*

Nåja. Han blev glad i allafall. Och det är ju det som räknas...
Och jag och barnen åt varsin pizza och såg på Shrek.

Alla hjärtans dag

Det var en gång en far/make/musikproducent (:)) som inte hade möjlighet att närvara vid en mysig kärlekskväll med sin vackra fru/älskling/fotograf/afrodansare/skulptör på en viktigt dag som denna...(haha)

(jag skrattar här, men gråter inombords)

Men det finns bot. Det stavas I-N-T-E-R-F-L-O-R-A. Så lätt. Bara några knapptryck och iväg.

Och C, jag är på jobbet till ca klockan 14.30 sedan finns jag hemma.

KYSS och KLÄM,

Din B-baby

Höga poäng

Aahh... *njuter av min sinnlighet* :)

Har varit på min skulpturkurs. Första gången idag.
Så. Himla....hm....BRA!

Jag har lera i håret. I näsan. På skjortan. Jo, faktiskt. Första uppgiften var nämligen att göra ett ansikte. Vilket innebar att man allra först lägger en utkavlad deg av lera över ansiktet och tar ut formen av sitt eget...ansikte. Liksom.

Sedan läggs denna form på tussar av tidningspapper för vidare skulptering.

När man är nöjd med ansiktet, bränner man det i ugn. Man kan också utsmycka det med färg som en tatuering eller liknande.

*Gillar*

Sa jag förresten att jag var på afrikansk dans igår? *Sträcker stolt på mig*

(inte för att det gick så himla bra, pms-ig och frånvarande som jag var, men ändå, skriver ett stort R efter mina förehavanden.)

Slutältat

Det var ett jävla tjat om pms från mig.

Får bli ett slut på det.

Punkt.

(är detta också ett på-bättringsvägen-tecken? Hoppas,hoppas)

Idag är det fredag!

Love fredagar.

Och på måndag börjar min skulpturkurs! Yeeey!

Snart över... Snart över...

Jag har jättemånga planer på vad jag ska sätta igång med efter pms.

Ett visitkort skall formges och framförallt namnges.

Snygga flyers skall skissas på.

Här skall marknadsföras. Spridas rykten. Om hon, den där fotografen.

Om mig.

Men det får vänta till efter pms. Som sagt.

För nu funkar inte Anna.

Det enda hon kan göra är att på måfå spackla igen små ojämnheter i köket. Och i hallen. För här skall också målas. I köket alltså.

Efter pms.


(Ett plus i kanten, ett STORT +, är att jag nästan kan skratta åt mitt tillstånd, inte deppa ihop, och se att det är något som går över snart.)

Och den här

Jesper Waldersten

Det här roar mig

Jesper Waldersten

Färdig!

Så här blev slutresultatet av mitt galna måleriprojekt i hallen.




Kan säga att man blir ganska uppiggad när man stiger innanför dörren.

And finally, here are the results...

Malin har utmanat mig för ett bra tag sedan. Här kommer listan över mina ovanor (som vi har väntat):

1.
Tittar alltid in i klädkammaren före sänggång, bara för att jag inte vill bli överraskad av en mördare/våldtäktsman/blottare/tjuv mitt i natten. Bättre i så fall att se honom/henne i vaket tillstånd.

2.
Skriver ner inköpslistor på en mängd olika lappar som oftast rivs från större kuvert eller ritpapper. På ICA står jag sedan och rotar i väskan efter alla dessa lappar som förstås samsas med gamla lappar som jag inte orkat städa bort.

3.
När jag får mail läser jag dem och tänker att jag kan svara senare istället för på en gång. Så dumt.

4.
Jag undviker telefonen. Har fått telefonskräck på senare tid. Skriver mycket hellre mail. (Kanske märkligt med tanke på förra meningen.)

5.
Tar för lång tid på mig att anta utmaningar...


Och här kommer en sjätte punkt:

Tror att jag förmodligen är sist med att anta denna utmaning så därför utmanar jag inte någon...?