Tänk er ett stall fyllt med Golden Retrievers

Lilla E:s (och min) första utställning:



Vi blev ej placerade, men fick en mycket fin bedömning!

*Stolt över E*

Fick jag mersmak?

Jepp.

Jag har blivit "headhuntad"

Det är sant.

Smickrande.

En chef från förr vill att jag jobbar på hans nya ställe.

Vilket är ett steg närmare till att bli fotograf.

Kan det vara räddningen från mitt nuvarande jobb?

Vi får se.

Får förmodligen ha med mig lilla E.

Om ingen är allergisk.

Sjöng på jobbet idag.

//Anna

Förförisk och åtrådd....eller?

Vilken bra lördag det var igår.

Först åkte jag till Lidingö med lilla E för att träffa hennes syster för lek och bus. Fick även hjälp med trimning inför utställningen nästa söndag. Kändes bra att få lite tips och råd från min duktiga uppfödare. Är ju faktiskt lite nervöst för mig att för första gången ställa ut en hund. Men det ska bli kul att se hur det går.

Sedan bar det iväg hemåt för ombyte och lite mer svärta på ögonlocken inför ett efterlängtat biobesök med min fina kompis N. Vi möttes upp utanför Röda Kvarn på Biblioteksgatan, köpte biljetter och satte oss en stund på ett café innan filmen började.

"I hennes skor" heter filmen, och den var helt ok. Fick mitt lystmäte av biosalong, popcorn och foxkolor, något jag tyvärr alltför sällan får uppleva.

Nåväl, efteråt ville vi såklart ta ett glas vin och snacka av oss lite. Vi hamnade på Mera Bar och där beställdes både rött och vitt in, både två och tre gånger. Vi blev förstås snabbt rusiga och fnittriga, ty att beställa in något att äta glömdes helt bort.

Om man inte räknar jordnötterna.

Himla trevligt var det, och visst ville man fortsätta några timmar till... Jag blev t o m sugen på att dansa...

Men man vet när man måste dra, när stället fylls med fjortisar. Eller om de var 20. Vet inte säkert.

När vi skiljts åt, jag och N, gjorde jag något djärvt i mina ögon sett.

C skulle komma och hämta mig, och det rörde sig om ungefär 30 minuters tråkig väntan, om jag inte... helt enkelt testade hur det skulle vara att som ensam kvinna ställa sig i baren och beställa en drink!

Sagt och gjort. Modigt klev jag in på EAST och gick med spelat säkra steg fram till baren. Nästan genast makade två killar på sig för att släppa fram mig och intresserat följa mina förehavanden (fniss).

Jag beställde min favoritdrink (man måste ju passa på), en vodka lime som jag sippade lite på, medan de bägge killarna viskade och sneglade på mig. Riktigt kul faktiskt. Och relativt ofarligt kan jag tycka, eftersom jag visste att jag inom en snar framtid bara kunde gå därifrån och hoppa in i vår bil på Birger Jarlsgatan.

Jag kunde ha spelat mer och verkligen låtsas vara en mystisk, ensam kvinna, som sofistikerat rörde om i sin lilla drink medan hennes beslöjade blick suger tag i någon Jude Law-kopia...

Men inte jag inte.

De bägge männen börjar på knagglig engelska tala till mig, frågar saker som vad jag heter, vad jag jobbar med, om jag har barn...osv.

Och raskt har jag hasplat ur mig att ja, jag heter Anna och jag har två barn (What? Is it true? You really look very young, yadayada...) och att min man alldeles snart kommer att hämta mig.

Så det så.

Magin var över. Och jag drack upp min drink och lämnade baren och de två utomjordingarna, för att lyckligt hoppa in i bilen som C körde.

Konstaterar nöjt att 36-årig tvåbarnsmor, med för många bruna slingor i håret, fortfarande äger attraktionskraft...:)

Ähum, jo... du, det är nåt jag vill säga...

Lilla E kommer in till arbetsrummet, där jag sitter framför datorn.

Hon går fram till mig och sätter sig tätt intill mitt ben. Hennes stora mörka ögon bligar upp mot mina. Jag släpper ner ena handen och hon ger den en blöt puss.

Hennes milda, nästan mänskliga goldenansikte uttrycker starkt att hon vill mig något. Buffar med den kalla, blöta nosen mot min hand.

Jag smeker hennes blonda huvud medan jag förstrött surfar på nätet. Tills jag förstår.

Hon vill kissa.

Jag visar att jag fattar, öppnar dörren, och hon går ensam ut på altanen och ner på gräset. Och kissar.

Stolt. Överväldigad över denna klokhet en hund kan besitta.

*************************************************************************************

By the way. Ingen pingvinfilm i sikte? Anyone? Anyone?

Pingvin efterlyses!

Jag måste bara hitta den igen.

Är det någon som vet vilken jag menar?

En kortfilm om pingviner, där den ena pingvinen drämmer till den andra så att han åker ner i plurret.

Jag såg den på en blogg. Tror det var en kille som hade den.

Jag vred mig av garv.

Men jag tappade bort den sen.

Någon?

Komplimang? Njaee...*tvivlar*

Det fanns en period när jag hoppades att de någongång på systembolaget skulle fråga om leg. Ja, så att jag glädjestrålande kunde räcka fram det och stolt upplysa dem att jag är 30+. Det har inte hänt på flera år nu, så jag har kapitulerat och insett att jag kanske har vuxit till mig och ser lite mognare ut(?). C säger ofta att jag ser välbevarad och ung ut. Gulle honom.

Häromdagen då jag skulle ringa till Friskis & Svettis för att boka en soltid (jag brukar inte sola annars, men nu är det akut, lite färg måste jag få), så frågar kvinnan i luren hur gammal jag är?!

"Eh... Hurså?" Undrar jag...

"Ja, man måste vara över 18 för att få sola."

*ASG* "Jag är 36!!! Låter jag så ung??"

Visst, det har hänt förut i telefonsammanhang.

Säljaren ringer. Jag svarar "Anna".

"Hej, har du mamma eller pappa hemma?"

Hm...Låter det verkligen som om jag är...typ fyra?!


...

Hårfin parkering

Sitter här och avnjuter ett glas vin. Brukar vanligtvis inte göra det på vardagskvällar, då jag har så mycket annat för mig som tar min dyrbara tid. Dessutom brukar det inte vara lov i skolan, vilket det är nu. Det innebär att jag är fri. Fri att bara vara, inte bry mig om att lägga fram kläder åt barnen och allt det andra som hör till inför en skoldag.

Nej, nu tänker jag bara njuta. Ett glas vin under pms, gör mig väldigt soft...ja, väldigt mjuk och len... Säger mysiga saker, (om än konstiga!) och ger mig behagliga tankar...Nice!

Ska passa på att berätta hur det gick med mitt frisörbesök idag.

Hon frågade hur jag ville ha det, och jag sa att intrycket av mig ska vara blond, men du får gärna lägga in några spännande bruna slingor. Samt färga en mörk rödbrun ton på underhåret.

Jag är nu allt utom blond.

Visst, jag höll med om att det blir en mer dämpad och mjuk ton över mig så här på hösten. Men ändå... Var är blondinen?!

Nåväl, jag får väl försöka njuta av brunettperioden ett tag, då fler kommer ta mig på allvar... Jo, jag lovar, det är skillnad. Jag har provat det förr. Folk tror inte längre att man skämtar när man säger nåt allvarligt.

Men fan, är det inte roligare att vara blond ändå?

I parkeringshuset när jag skulle hämta min bil, hade jag väääärldens problem med att backa ut. Jag anade det redan när jag kört in där, precis mellan en betongpelare och en annan bil. Det var typ en millimeter (1 mm!) mellan mig och pelaren.

Jag höll väl på ungefär i en kvart, backade, körde fram, svängde på hjulen, trixade, backade, körde fram igen, låtsades ringa ett samtal, lyssna på en låt, och en massa annat trams. Tur det inte var så ljust, så att man inte kunde se hur jag rodnade.:)

Sedan kom jag på att jag inte var blond längre, och körde kvickt ut från min parkeringsficka utan några skråmor.

...

Sensuell PMS-bitch?

Det är ju verkligen både på gott och ont det här med PMS, tänkte jag idag under mitt arbetspass. Jo, man hinner filosofera en del där jag jobbar, så jag sprang fram och tillbaka till mitt anteckningsblock och skrev alla känslor och tillstånd som jag upplever nu. Och det är sannerligen ett virrvarr.

Förutom då att jag har lätt för att fräsa åt mina närmaste (ber alltid om ursäkt efteråt), blir jag även en mycket känslig person. Mottaglig och djup. Har lätt till tårar... Jag varvar mina utbrott med kramar och värme. Har ett stort behov av beröring. Skulle ge mycket för att under de här dagarna bara få bli omhändertagen, med fotmassage och hårsmek, mmm... Bli nerbäddad under sköna duntäcken, matad med mörk choklad.

Min konstnärliga ådra gör sig också påmind. Det är nu jag med klarhet ser vad jag egentligen mår bäst av att göra, nämligen att arbeta med händerna, typ att måla eller skulptera i lera. Eller förstås fixa med foton i datorn. Och det är nu jag undrar över varför jag gör en massa annat istället.

Idag innan jag gick iväg för att jobba, letade jag kläder som jag kunde känna mig sensuell i. Varför vet jag inte. Troligen hör även det ihop med mitt "tillstånd". Samtidigt som jag kände mig trött och seg, drömde jag mig bort till någon tjusig restaurang i stan, där jag intar en utsökt middag med rött vin, tillsammans med en god väninna. DOCK skall jag undvika sådant utsväveri just nu, eftersom jag under denna period har en tendens att bli både drängfull och kärleksfull! Kan bli jobbigt för den jag dinerar med... *fnissar generat*

På torsdag har jag äntligen en klipptid hos frisören. Kan onekligen bli farligt om jag fortfarande är i pms-fasen. Känner mig dramatisk och vill förändra. Det finns nog ingen risk att jag klipper mig kort. Vill ha kvar mitt långa blonda hår, med inslag av bruna slingor, kanske? Otroligt dramatiskt, ha ha...

Hm... Skall jag prova att bli brunett?

Ord från en galen kvinna

Nej, jag vägrar.

Tänker inte tillåta detta. Ser på mig själv utifrån, på ett märkligt utomkroppsligt sätt, hur jag sitter och bara stirrar tomt framför mig, med fingrarna på tangentbordet... Galenskapen lyser i mina ögon, varvat med sjunkande livsgnista.

Det kryper i mig, klarar inte av små saker som ligger utspridda på bordet. Små lappar som C har lagt ifrån sig, när han rensat fickorna. Tidningar, papper, leksaker, allt måste fort bort ur min åsyn. Ropade på C att han måste komma och hjälpa mig med att sätta upp mina nyinköpta tidskriftshållare i ek (skitsnygga), så att jag kan få undan de magasin som måste läsas, men som absolut inte får störa mitt stora behov av ordning och funktion.

Såg igår hur det började. På jobbet. Först irritation över nåt obetydligt. Sedan förvirring. Jag riktigt kände hur det geggade ihop sig i hjärnan. Men det var ändå då det slog mig.

Det är dags för PMS.

Detta innebär tråkiga beteenden från min sida, som obefogade morrljud, otåliga och sura kommentarer till min familj, hysteriskt städande alternativt grov uppgivenhet över det i mina ögon m y c k et stökiga hemmet.

Nej, jag tänker inte tillåta detta. Att jag inte skriver av mig under den här kaotiska perioden. Kan vara bra för mig att få det nedskrivet. Vad som händer i mig och vad jag säger och gör.

Går till jobbet nu. Allt kan hända. Vi ses, kära dagbok.